Knutkunskap är ett viktigt område i allt fiske. Här bjuder vi på en erfaren fiskares bästa tips i fiskeknutarnas värld. Dyneemafibrer, monofilament, nylon, flourocarbon, titan… Ja, listan kan idag göras lång och dessa är bara en bråkdel av alla olika linmaterial som nu finns på marknaden. Utvecklingen när det gäller lin- och tafsmaterial har varit stor de senaste tio åren, olika material har varierande egenskaper med både för- och nackdelar som lämpar sig för olika betestyper, arter och fiskemetoder. Här presenterar vi några av de fiskeknutar du bör kunna.
Text och foto: Rasmus Ljungqvist
För att lyckas utnyttja de olika linorna till fullo ställs det allt högre krav på att sportfiskaren ska behärska en hel uppsjö av fiskeknutar och även lära sig de olika materialens egenskaper. Jag har i den här artikeln valt ut några favoriter som lämpar sig till de flesta moderna material!
Allmänna fiskeknut- och materialtips
Det man generellt kan säga om olika material är att flätade linor oftast har en mycket hög dragstyrka, men har istället en sämre nötningstålighet mot tänder eller vassa föremål på botten. Elastiska och mer glatta nylon- och flourocarbon-baserade material har sämre dragstyrka, men har ett större motstånd mot nötning och skav av olika slag. Material tillverkade av olika metaller har både hög dragstyrka och ett bra nötningsmotstånd, men metallers akilleshäl är hårda slag, kraftiga veck och att böjas fram och tillbaka upprepade gånger, något som kan leda till utmattning av metallen.
Flätade material får oftast betet att gå något grundare då de i regel flyter. Flourocarbon och nylon påverkar inte flytkraften nämnbart och metallmaterial får beten att gå djupare och bli mer framtunga. Något att ta hänsyn till då man fiskar på arter eller platser med mycket små marginaler, exempelvis spinnfiske över grunda vegetationsbälten.
Ska du knyta flätade material är det viktigt att använda en mycket vass sax då stumparna annars lätt fransas och blir svåra att trä eller lindas upp. Nylon och flourocarbon-material är oerhört viktiga att fukta med vatten eller saliv innan de dras åt, annars riskerar de att brännskadas av friktionen som uppstår. När man knyter metallmaterial är det viktigt att ha en stark avbitare för att klippa av stumparna och en tång med bra grepp för att kunna dra åt knuten. Tänk även på att inte dra åt metallmaterial allt för hårt, då riskerar de att skadas.
Glöm inte att det finns många bra och gratis knut-appar att ladda ner till telefonen. Man glömmer fort och de är grymt bra att ha med sig ut på sjön som lathund eller inspiration.
Grinnerknuten
Fiskets universalknut! En enkel, pålitlig och mycket stark knut som kan användas till det mesta. Till exempel för att fästa beteslås, lekanden eller sänken. Fungerar bra till flätlina, nylon samt flourocarbon av lite tunnare dimension. Ska man bara lära sig en enda fiskeknut, då är grinnerknuten det självklara valet.
Dubbel Grinner även kallad Uniknuten
Vid nästan allt sportfiske idag används flätad lina av Dyneema – eller Spectrafibrer. Materialet är oerhört dragstarkt och töjer sig väldigt lite, vilket ger sportfiskaren en bra direktkontakt med betet och känner minsta lilla hugg. Materialet är dock väldigt känsligt mot skav från föremål på botten eller från vassa fisktänder. Därför använder man ofta en tafs längst ut av tjockare flourocarbon som motstår skav bättre. Vid gäddfiske används i regel ett lekande för att sammankoppla tafsen med huvudlinan, men vid bland annat mete samt spinnfiske efter öring, gös och abborre vill man ofta ha ett mer slimmat tackel och då skarvas gärna linorna med en lämplig skarvknut. Dubbel Grinner som även kallas Uniknuten är en suverän allroundknut när du vill skarva olika material till varandra, även i olika dimension. Den är så stark och pålitlig att jag har vänner som använder den för att skarva flätlina med flourocarbon även vid stenhårt hälleflundrafiske.
Rapalaknuten
När du spinnfiskar eller trollar till exempel abborre, gös eller lax vill du ibland att betet ska få en mer fri och levande gång. En vobbler eller ett skeddrags svängrum hämmas av hårt åtdragna, styrande knutar. Då vill du istället ha en ögleknut som ger betet mer frihet. Med Rapalaknuten kan du knyta tafsen direkt i betets nosögla vilket ibland kan vara skillnaden mellan fiasko och succé. Även flugfiskare bör testa den till bland annat streamers: ibland kan den ändrade gången vara precis vad som behövs för att fisken ska nappa.
Lee Tauchen-knuten
Vid gäddfiske använder många idag materialet flourocarbon vid sin tafstillverkning. Materialet påverkar inte flytförmågan hos beten nämnvärt, är transparant, nötningståligare än nylon och priset är fördelaktigt. Mina erfarenheter är dock att flourocarbon under en millimeter i diameter inte lämpar sig vid exempelvis riktat gäddfiske. Risken är överhängande att gäddan biter eller nöter av en tunnare dimension.
Min favoritknut till Flourocarbon-tafsar är namngiven av den amerikanske muskyfiskeguiden Lee Tauchen. Knuten kräver lite träning och är ärligt talat enklast att göra i lugn och ro hemma vid köksbordet, men perfekt knuten är den både pålitlig, slimmad och vacker. Tjock flourocarbon är ofta styv och bångstyrig. Att hålla den några sekunder ovanför kokande vatten gör den något mjukare och mer lättarbetad innan du knyter tafsen.
Avsluta gärna flourocarbon-tafsar genom att bränna av stumpen som återstår efter att du dragit åt knuten och forma till en stoppkloss med fuktande fingrar. Det motverkar risken att knuten kan löpa upp bakvägen. För att vara extra säker kan du gärna avsluta med en droppe superlim i knutens centrum.
Clinchknuten
Vid jerkbaitfiske efter gädda föredrar man i de flesta fall att använda sig av en relativt styv tafs. Den styva tafsen gör framförallt så att beten av ”Glider-typ” får en mycket mer livfull gång och glider ut ordenligt i sidled mellan hemtagningsrycken. Den styva tafsen motverkar även att jerkbetena hänger sig och börjar trassla vid hemtagning. Något som ofta inträffar om man fiskar ett jerkbait med en mjukare tafs av flourocarbon eller plastöverdragen stålvajer.
Mitt favoritmaterial till jerkbait-tafsar är enkeltrådig titan (på förpackningen oftast kallad single-strand) i styrkor på mellan 75-100 lbs. Gäddan kommer aldrig att kunna bita av klenare titan, men då det mycket hårda materialet är känsligt mot kraftiga slag så riskerar tunnare dimensioner att brista av kraften då en stor gädda ruskar på sin stora skalle.
En av de allra enklaste och mest pålitliga knutarna för det hårda titanet är Clinch-knuten. Titanet lindas först 5-6 varv runt sig egen axel och dras sedan tillbaka genom den ögla som bildats i början. Knuten dras sedan åt, vill du säkra upp den ytterligare så brukar jag dra den resterande stumpen genom den stora öglan som löper längs med tafsens egen axel. Knuten ska dras åt ordentligt med tång, men dra inte med full styrka. Titan är starkt och följsamt men metall som veckas och böjs kraftigt kan skadas och eventuellt brista.
Våga fråga!
Jag hoppas att den här artikeln har varit lärorik både för dig som är nybörjare på fiske eller mer erfaren. Som nybörjare är det idag lätt att bli missledd bland alla olika linmaterial som finns i butikerna. Mitt främsta tips är att våga fråga personalen i din lokala sportfiskebutik om tips och trix. De vet i regel vilket lin- eller tafsmaterial samt dimension som är lämplig för just det fisket du tänkt bedriva, annars är nätforum eller framförallt Youtube en suverän källa till inspiration.
