Säg abborre och även den mest ointresserade av fiske kan relatera till en randig och vacker liten fisk med två stora ryggfenor. Säg den sportfiskare som inte någon gång metat en abborre från en brygga. Och vilken artjägare önskar sig inte en abborre på två, eller helst tre kilo? De finns, men är inte lätta att hitta.
Text: Nicka Hellenberg Foton: Sportfiskarnas storfiskregister
Att kalla abborren för ”folkfisk” är nog ingen överdrift. För många är fisket efter abborren inkörsporten till ett livslångt fiskeliv. För allt fler är den centrum i allt fiske. Abborrfisket har fått en renässans med nya metoder, förfinade redskap och ökad uppmärksamhet i både rörlig media och sociala forum.
Samtidigt kommer ju allt oftare larm om hur abborren gått tillbaka i stora områden där vi tidigare tagit den för given. Miljöpåverkan, hårt fiske, ekologisk obalans och många andra faktorer har bidragit till att gamla fina hotspots inte längre går att känna igen. Men var det verkligen så mycket bättre förr? Statistiken från Storfiskregistret kan tyvärr inte ge svar på allt, men den är ändå intressant och lärorik att dyka ner i. Vi tar en titt på Storfiskregistrets olika decennier med fokus på vår älskade fiskart – abborren.
Broman, Lagan och 1970-tal
Under Storfiskregistrets första decennium, 1970-talet, registrerades total 49 abborrar. Inte en dålig start alls. Speciellt inte med tanke på att 19 av dessa var rejäla bamsingar över två kilo. Storheter inom fiske i allmänhet och specimenfiske i synnerhet som den välkände centralfiguren Arne Broman och hans fiskekompanjon Lars Owe Berglund visar framfötterna med flera superabborrar från Lagan. Lagan, nämnde Broman och hans vänner, var vid den här tiden det hetaste Abborrsverige kunde erbjuda.
Ett annat vatten som utmärkte sig under 1970-talet var Rönne å, medan det utöver dessa två superåar var mest fråga om spridda skurar från små sjöar, stora sjöar och dessutom en 2,45 kilo tung abborre från ett ställe som så småningom skulle bli bekant för hela landets abborrjägare – nämligen Kalmarsund. En man vid namn James Noller metade intill Ölandsbron och lurade denna härliga septemberfisk. Men tyngst från den här perioden var den ändå inte. För den 22 april 1979 lurade Hans Malzacher en 2 470 gram tung abborre under spinnfiske i Vielången.
1980-tal – det nästan oslagbara rekordets tid
Med allt mer fokus på att rikta sitt fiske efter stora exemplar, med förfinade metoder och med nyupptäckta vatten blev 1980-talets listor ett steg framåt. 69 abborrar registrerade, varav 20 vägde över två kilo. Längst i topp hittar vi två intressanta fiskar – nämligen de två mytomspunna bjässarna från Bohusläns lilla vatten Hällers myr.
Den elfte februari 1984 pimpelfiskade Per-Eric Jacobsen i det lilla vattnet och lyckades landa en enorm abborre på 2 761 gram. Den blev nytt svenskt rekord, som stod sig till 9 mars året därpå, då Gary Wickins sänkte ner en Bergmanpirk med två maggotar på en trekrok i storlek 16. Han deltog i en pimpeltävling och hade bara fått några småfiskar då det drog tag ordentligt i linan.
Upp kommer så småningom den gigant som än idag ståtar som svenskt rekord: en 51 centimeter lång och hela 3 150 gram tung abborre. Dessutom finns det uppgifter på att man fångat en 65 (!) centimeter lång abborre på ett nätprovfiske, samt att en 3,5 kilo tung abborre flutit upp död i samma vatten. Hällers myr var årtiondets supervatten nummer ett, men det fångades även en del storabborrar i Kärrs vatten, ett annat vatten i Bohuslän, i Lagan, i Lödde å, samt ett stort antal vatten runt om i riket.
Noterbart är att pimpel var en metod som fortsatte att fungera för att hitta storabborrar.
1990-tal – skärgårdens potential avslöjas
Med 1990-talet hade antalet hårdsatsande specimenfiskare vuxit. Ytterligare förfinade metoder, främst mete, och mer anpassad utrustning gjorde att allt fler abborrälskande storfiskare hittade tvärrandiga jättar runt om i riket. Kunskap från fiskeartiklar i magasinen, länsstyrelsernas provfisken, tips från yrkesfiskare och ren upptäckarglädje gjorde att detta årtionde kan visa upp hela 309 storfiskregistrerade abborrar, över 1,6 kilo. Av dessa är 36 stycken tyngre än två kilo.
Välkände Leif Krause, som verkligen började visa framfötterna där och då, fångade den 28 mars 1997 den superfisk, som än idag kvalar in på Storfiskregistrets topp-tre. Hela 2 875 gram vägde hans 55 centimeter långa abborre från Misterhults skärgård.
1970-talets supervatten Lagan syns knappt till alls. Nu är det istället ostkustens skärgårdar, samt några åar som går i bräschen.
Symptomatiskt för hela perioden är att Smålands och Kalmarsunds skärgårdsområden och, inte minst, ”Forsmarks skärgård” i Uppland visar vägen. Från det senare kommer nära 50 storabborrar. Senare skulle det bli förbjudet att fiske i varmvattenutsläppet kring kärnkraftverket.
När allt fler insett att storvuxna abborrar fanns i skärgårdsområden med rätt förutsättningar kom allt mer fiske att riktas i dessa områden. Flötmete, eller senare också bottenmete, med betesfisk fick ett rejält genombrott. Men det riktade spinnfisket, samt pimpel fångar också en del storabborre under detta decennium.
2000-talet – nya abborrboomen
Med hela 669 abborrar registrerade kan man kanske tänka att det nu plötsligt hade blivit enkelt att fånga storabborrar. Men, vi måste komma ihåg att antalet sportfiskare ökade, liksom kunskapsspridningen. Storfiskregistret var nu också allmänt känt bland storfiskare, som gärna anmälde och delade med sig av sina storfångster i abborrarnas värld.
Det är också nu som Kalmarsund blir synonymt med storabborre. Under främst vårarna är det tätt mellan småbåtar och spön i områdets många heta områden. Runt 250 abborrar är anmälda härifrån under dessa tio år.
Allt fler söker sig också till åarna på ost- och sydkusten. Hossmoån står ensam för 71 storfiskregistrerade abborrar under detta årtionde. För även om den tyngsta fisken är en 2,54 kilo tung superabborre från Liukattijärvi Svappavaara, så är tyngdpunkten obestridligt från skärgårdsområden och åar som mynnar på den svenska ostkusten. Bottenmete med betesfisk som löja, sarv, ruda, mört eller björkna är det nya svarta i abborrfiskets värld. Men jiggar, samt småvobbler framtagna för just abborre blir också allt vanligare.
Kungsbackaån har nu ersatt Lagan som västkustens å nummer ett. Och rykten om stora bjässar i norr gör att exempelvis Dannelivaarajärvi i Norrbotten får besök av många abborrfantaster.
2010-talet – abborrfisket hetare än någonsin
130 abborrar över två kilo – och totalt 667 storfiskregistrerade fiskar. Hittills. För 2018 är inte slut och även 2019 år kan ju tillföra en hel del till listan. Antalet abborrar är åtminstone ungefär som under 2000-talets första decennium.
När många före detta supervatten för abborre levererade sämre, eller blev övergivna när det verkade allt svårare att hitta stor abborre kom en ny företeelse till räddning. Precis som för predatorerna gädda och gös blev det nu ännu tydligare att metodik och utrustning än mer specialiseras. Dropshot, finess-rig, bottom-bouncing och andra engelskklingande begrepp blir välanvända begrepp i varje abborrfiskares vokabulär och nya former av beten hamnar i arsenalen. Tävlingar med abborre i fokus, liksom allt fler som ägnar nästan all sin fisketid åt vår randiga favorit gör att abborrfisket känns hetare än någonsin.
Däremot har många fina skärgårdsvatten inte alls fungerat som förr. Vi vet visserligen att abborrbestånd kan fluktuera en hel del över tid. Men vi vet också att rekryteringsstörningar, hårt fiske, miljöpåverkan och andra faktorer gått hårt åt rovfiskar som abborre och gädda i många Östersjöområden.
Tittar vi i listan är det inte alls samma dominans för Kalmarsund, även om många, många storabborrar ännu kommer från det vidsträckta området. Men i topp av listan hittar vi väldigt många storabborrar från Skåne – närmare bestämt Rögle dammar. Nu är det i vissa fall tal om återfångst av samma storvuxna exemplar, men att vattnet levererar storabborre är det inte tu tal om.
Längst upp i listan finns den enda abborren, förutom svenska rekordet, som väger över tre kilo. Dejan Milosevics Hossmoåbesök resulterade i en kanonfisk på hela 3 010 gram. En drömfisk. Hossmoån släpper ifrån sig fina abborrar årligen, men många vittnar också om att det krävs mycket tid och kunskap för att hitta de riktigt stora.
Framtiden för storabborrarna
Vi ska inte gå in på hur man skiljer ut potentiella supervatten för stor abborre – det kunde bli en hel artikel i sig. Men, om vi ändå lite snabbt överblickar var det kan tänkas finnas riktiga kolosser framöver. Stora abborrar kan dyka upp i små, oansenliga vatten. Det är väl känt att en population i en sjö över tid kan ändras till att bestå av några få superstora exemplar som gärna äter upp sina små artfränder och att den mer naturliga storleksfördelningen med abborrar i alla tänkbara storlekar rubbas tillfälligt. Hittar man en sådan sjö vid rätt tidpunkt kan man råka ut för tunggung. De erkänt storabborrtäta kustområdena och dess tillrinnande åar, med god tillgång på betesfisk är alltid högintressanta, även om många områden som sagt lider av rekryteringsstörningar och minskade populationer. Mer orörda vatten i norra Sverige har potential, vilket ofta visar sig i årssammanställningarna från Storfiskregistret. I vatten, som kanske inte är lika ”naturliga”, som exempelvis Rögle dammar, eller en och annan karpsjö där abborrarna är få, men stora, finns också chansen till en riktigt stor fisk.
Men, oavsett var du letar och lägger din satsning kan det vara värt att komma ihåg att det kommer krävas tålamod, kunskap och lite tur. Att fånga en abborre över storfiskvikten 1,6 kilo är svårt bara det. I många vatten är det nästintill omöjligt. Drömmer du om en tvåkilosfisk ska du komma ihåg att bara 274 av de över 1 700 abborrarna i vårt register väger så mycket. De abnorma abborrarna över 2,5 kilo är ytterst få. 21 stycken så pass tunga har vi registrerat sedan starten 1971. Ja, och så den där trekilosdrömmen. Hittills är det bara Gary Wickins svenska rekord från Hällers myr 1984 och Dejan Milosevics Hossmoåfångst från 2016 som klättrat över den magiska nivån. Men chansen finns. Det gör den alltid i fiskets ljuva värld.
Abborre
Abborren är Medelpads landskapsfisk och heter Perca fluviatilis på latin och är en av våra mest spridda fiskar. Den förekommer i oräkneliga sötvatten i hela landet och även i Östersjöns brackvatten, upp till Bottenviken i norr och till skärgårdsområden i Öresund i söder. Den fattas i mycket kalla vatten i fjällvärlden samt i kraftigt strömmande vattendrag.
Abborrens färgteckning kan variera, men oftast är den gulgrön på sidan, med mörkgrön, eller grönsvart rygg, ljus buk och ett antal (oftast mellan fem och nio) tvärband i svart kulör över sidorna. Buk-, stjärt- och analfenorna är röda eller orangea. Färgvarianter som exempelvis guldabborre – mestadels gul eller orange – eller blåabborre, blåaktig och blek förekommer ibland.
Abborren har en ungefärlig maxlängd på drygt 60 centimeter och kan väga åtminstone en bit över tre kilo.
Fakta från Sportfiskarnas app ”Fisknyckeln”.
1 762 storabborrar i registret
Antal abborrar fördelade på decennier
1970-1979 – 49 abborrar
1980-1989 – 66 abborrar
1990-1999 – 309 abborrar
2000-2009 – 669 abborrar
2010-2018 – 667 abborrar
Antal över 2,0 kilo – 274 st
Antal över 2,5 kilo – 21 st
Antal över 3,0 kilo – 2 st
Besök Storfiskregistret
