Varför behövs fiskevård för gädda och andra arter? Sportfiskarna har tagit fram arthäften och artfilmer om fyra svenska fiskarter – gädda, öring, gös och abborre. Ambitionen i arbetet har varit att kombinera fakta från nationella och internationella forsknings- och myndighetsrapporter tillsammans med goda exempel, för att fokusera på fiskevård och förvaltning. Denna artikel är en sammanfattning om gäddan.
Text: Olof Engstedt och Lars Ljunggren
Foto: Tobias Berger, Olof Engstedt, Lars Vallin
Gäddan är en stark karaktär som många någon gång har mött och har ett minne av. För inte länge sedan var den stapelföda i många folkhem. Numera är den dock inte längre särskilt eftertraktad som matfisk, men utan tvekan en av de populäraste sportfiskarna i Sverige. Den fiskas i sjöar, hav och älvar, från norr till söder. En del kanske kallar den elak, lömsk och ful. För andra är en stor gädda i det närmaste något religiöst.
Gäddan är en predator högst upp i näringskedjan som ofta jagar med så kallad bakhållsstrategi. Gäddan är expert på att vänta ut sitt byte bland vegetation och attackera blixtsnabbt så att bytesfisken inte hinner reagera. Få fiskar har sådan accelerationsförmåga som gäddan. I många lite djupare vatten jagar även gäddan aktivt i den fria vattenmassan.
Snabbväxande vårlekare
Gäddan är en vårlekande rovfisk och leken sker vanligtvis mellan mars och maj, beroende på var i landet man befinner sig. Den leker grunt i vikar i hav och sjö eller i översvämmade områden i strandzonen eller i tillrinnande vattendrag. Det grunda vattnet gör att det värms upp tidigt under våren och gäddan söker sig dit det är varmt.
Vegetation är extremt viktigt för de flesta av gäddans livsstadier, så även vid leken. Romkornen fäster på vissnat fjolårsgräs eller undervattensväxter och kläcker efter cirka 120 dygnsgrader (exempelvis tolv dagar i tiogradigt vattnet). Rommängden hos en hona på cirka två kilo uppgår till cirka 40 000–50 000 ägg, hos en femkiloshona till cirka 90 000 ägg och hos en riktigt stor hona till över en halv miljon ägg.
Vill du stötta Sportfiskarnas arbete? Bli medlem nu!
Det nykläckta ynglet är en knapp centimeter långt och sitter de första dagarna fäst vid växter. Här lever den några dagar av sin gulesäck innan den blir frisimmande och börjar äta djurplankton. Redan efter någon vecka börjar de äta små vatteninsekter och snart kan den ta sitt första fiskbyte, oftast en artfrände som är något mindre eller ett yngel av en vitfisk som brukar kläckas lite senare på våren.
Tillväxten är mycket snabb. Redan efter två månader kan gäddynglet vara tio centimeter, och under hösten kan den blivit upp till 30 centimeter i riktigt gynnsamma fall. Normalt växer dock ett årsyngel till en storlek av 10–15 centimeter under den första sommaren. Den största fienden för mindre gäddor är andra rovfiskar, främst större exemplar av samma art. Större gäddor kan behöva se upp för bland annat skarv, havsörn, fiskgjuse och säl.
Gäddans genetik
Genetiska skillnader går ofta att hitta mellan populationer i olika geografiska områden, så även med gäddan. Faktum är att genetiken kan skilja ganska mycket mellan gäddor i samma lilla havsområde. I Östersjön har det visat sig att olika strategier finns, där vissa gäddor leker i havet och andra går upp i sötvatten för att reproducera sig. Det har också visats att de gäddor som går upp i bäckar för att leka gör det till samma bäck de är födda i, år efter år. Genetiska skillnader hos gädda har påvisats från olika vattendrag som mynnar i Östersjön trots att avståndet till nästa vattendrag enbart är fem kilometer.
Generella miljökrav för gäddan
Gäddan räknas varken som en kallvattens- eller varmvattensart utan ligger någonstans mittemellan. Man kan säga att gäddan har relativt låga krav på miljön, och därför återfinns gäddan i nästan alla typer av vatten i hela landet: i små dammar, sjöar, älvar och på kusten förutom en del fjällsjöar och vattensystem uppströms naturliga vandringshinder i norr. Därtill förekommer den sparsamt även på sydkusten ända upp till Helsingborg. Det är salthalten som begränsar ytterligare spridning norrut längs västkusten.
Även om gäddan har en stor geografisk utbredning betyder inte det att det inte finns problem. Ett exempel är den storskaliga utdikningen av våtmarker i Sverige. Utöver våtmarkernas funktion som viktiga lek- och uppväxtområden för gädda genererar de även andra viktiga ekosystemtjänster, exempelvis genom att rena vattnet från näringsämnen, utjämning av extrema flöden och som livsmiljö för många arter.
Fiskevård för gädda
Längs ostkusten är situationen för gäddbeståndet allvarlig på många håll, med storskaliga rekryteringsstörningar längs många kuststräckor. Sportfiskarna bedriver därför sedan många år ett intensivt restaureringsarbete längs ostkusten, med kustmynnande våtmarker och gädda i fokus. Forskning har visat att en restaurerad våtmark kan ge en direkt effekt genom en mångdubblad produktion av gäddyngel. Läs mer om detta i arthäftet eller på Sportfiskarnas hemsida!
Sportfiskarnas arthäften och artfilmer
Lär dig mer om arterna gädda, öring, gös och abborre i Sportfiskarnas satsning på arthäften och artfilmer. Här hittar du Sportfiskarnas arthäften och där finns även länkar till artfilmerna. Projektet har medfinansierats av Havs- och vattenmyndigheten genom anslag 1:11 Åtgärder för havs- och vattenmiljö.
Håller du med om att fiskevård är viktigt och vill lära dig mer? Här har vi samlat våra artiklar om fiskevård.
