I 40 år har han borrat hål i isarna på jakt efter flest abborrar. Det har gett honom ett SM-guld i lag och ett individuellt SM-guld 2017 i pimpelfiske. Hans fru Maria tog samtidigt en bronspeng, så 2018 representerade de Sverige i Nordiska mästerskapen. Vi gick ut på isen med Anders Bergman för att få några matnyttiga tips för pimpelfiske efter abborre.
Text: Lasse Hallberg Foto: Svanthe Harström
Isborren fräser snabbt upp ett hål. Pirken dyker mot botten. Ingen känning på 30 sekunder. Upp med grejerna och snabbt iväg för ett nytt hål. Under tiden går huvudet som på en pärluggla. Vad gör de andra? Får de någonting?
Det är tävlingspimplaren i ett nötskal. Om man tar hjälp av dessa fantastiska abborrjägare så borde en vanlig pimpelfiskare kunna lära sig någonting. Frågan gick till det tävlingspimplande paret Anders och Maria Bergman, som tävlar för Competition Fishing Club i Sundsvall. Han vann SM 2017 och hon tog en bronsmedalj vid samma tävling. 2018 ingick de i svenska landslaget som slogs om NM-medaljerna i Luleå.
Nu är det vardag igen, men minnena från SM i pimpelfiske på Burträsket 2017 i Västerbotten finns kvar. Anders lyckades uppnå ett av sina mål: vinna seniorklassen – att bli bäst i Sverige.
– Det var dyngväder och det var en rätt stor sjö. På djupkartan såg jag att det var en grundås som gick ut i sjön. Jag sprang inte ut först utan släppte förbi en del av »essen« för att se vart de tog vägen. De gick ut på åsen och det blev två grupper. Efter att ha gjort två hål längst ut satte jag mig mitt emellan grupperna. Eftersom åsen var så lång så kunde det inte bara vara fisk där de andra satt, tänkte jag. Och mycket riktig fick jag sitta själv och »smyga«, plocka fisk snabbt och osynligt, berättar Anders.
Det räckte till vinst.
Det är många moment att hålla reda på vid tävlingspimpling, som skiljer sig från vanlig abborrpimpling. De är naturligtvis duktiga pimpelfiskare. Men det är mycket taktik och det gäller att ta många och rätt beslut under de få timmar som tävlingen pågår. Det är därför de håller på och står som adrenalinstinna travhästar vid starten.
– Sitter du på ett område med fisk och ser att det kommer någon emot dig så plockar man upp grejerna och möter honom, och borrar ett hål. 90 procent av alla stannar då framför mig, då har jag säkrat området bakom mig. Det är taktik, det gäller att ligga steget före, säger Anders.
Man får borra ett hål fem meter från en annan pimplare. Det är minimigränsen. På så vis kan man hålla andra tävlande utanför ett bra område.
Småabborren är viktig
Anders och Maria tar oss med ut på sjön Marmen, som älven Ljungan rinner igenom, för att visa lite pimpelteknik och prata om vad som gör skillnad. Alla vill ha stora abborrar men det finns många små.
– 90 procent av tävlingarna vinns på småabborre. De påverkas inte så mycket av lågtryck och dåligt väder. De blir lite trögare, men de tar i alla fall. De stora slutar att äta. För att få de stora att ta ska man ha tur, att stimmet precis har kommit in i rätt »mood« så att de jagar. Annars är det svårt att vinna på storabborre, menar Anders.
Men man kan också ha tur, även om man är skicklig. Det hade Maria.
– Jag gillar att fiska med balanspirkar och gärna lite djupare än Anders. Och jag gillar att sitta själv. På SM 2017 gick jag långt, gick förbi ett gäng och satte mig själv. Då fick jag en abborre som nästan vägde ett kilo. Det var riktigt kul, säger hon.
Pratar man om småabborre väger de 50 gram eller mindre. Det är just en sådan som Anders plockar upp ur första hålet.
Vi vanliga pimpelfiskare vill också ha de lite större, men när ska man plocka fram balanspirken?
– En stor abborre kan hellre vilja ta en balansare än en vertikalpirk. Var uppmärksam när du känner att du får ett kraftigt hugg, men att du känner att krokarna inte river fisken. Då har fisken huggit på pirken och inte på kroken, då kan man byta till en balanspirk, förklarar Anders och öppnar en ask för att visa de lite större balanspirkarna.
Sitt inte kvar och nöt
Många av tävlingspimplarna tränar på de sjöar som de sedan ska »kämpa« på. Här finns det saker att lära sig.
– Fisken är inte på samma ställe varje år. Många har ett favoritgrund och visst är det mycket abborre där var tredje eller vart femte år, så du kan vinna. Men när vi tränar så letar man upp fisk och när man hittar dem så får man inte dra slut på fisken, utan få en känsla av att här är det bra med fisk och så låter man platsen vara och går dit på tävling, säger Anders
Slutsats: Hugger inte fisken på ditt favoritgrund så sitt inte kvar för länge utan börja leta.
Hur Anders började med pimpelfiske
Anders kom i kontakt med tävlingspimpling när han började på Ortvikens pappersbruk i Sundsvall 1979. Där pratade han med »gubbarna« i företagets fiskeklubb. Efter några år kom han igång på allvar.
– De körde bara med garn- och färgkrokar. De sa att man ska göra några lockryck. Jag var ute tre gånger och fick inte en abborre, säger Anders och skrattar.
– Jag gjorde bara något ryck och satt sedan still. Till slut fick jag klart för mig att man måste rycka hela tiden. Då började jag tokrycka och då funkade det. Första tävlingen jag vann var med en Bergmanspirk i Västansjö. Jag vann på en enda abborre som vägde 587 gram, berättar Anders som fortfarande ibland använder pirken med samma namn som honom.
Pimpelfiske efter abborre på frivattnet
Både material och pimpelteknik har ändrats under de år han har hållit på. Och även fisken. Det var inte lika mycket abborre i sjöarna då jämfört med i dag.
– Förr pimplade alla efter land. I dag går man ofta ut mitt på sjön, för vissa sjöar har abborre på sju-åtta meter i frivattnet – pelagiskt. Det är ofta lite större abborrar och då har du chansen att vinna. Då går jag upp i pirkstorlek, för det gäller att komma snabbt ner till botten, säger Anders.
Dunka pirken för att locka abborren
När tävlingspimplarna går ut på isen har de full koncentration, både på vad som händer under och på isen. Här kan du ta efter. När du släpper ner pirken i första hålet gäller det att vara alert. Att först dunka pirken i botten är effektivt. Börja sedan pimpla 20-30 cm över botten. Om det är fisk där så känner du ofta det efter 20-30 sekunder. Det finns chans att fisken bommar hugget, då lyfter du upp armen lite och sänker sakta ner pirken så har abborren lättare att suga i sig kroken. Är det ett stim där så plockar man abborren uppifrån.
– Vid tävlingar så kollar man hur det går för de andra. Är det fisk i området eller inte? Händer det ingenting och de andra borrar på och sveper fram över isen, då är det ett tecken att det är trögt. Om du känner att det finns fisk i ditt hål så kan det då vara värt att lägg ner lite tid där, förklarar Anders.
Vi som bara pimplar efter abborre några gånger på vinter har väl alla prickat in några av dessa tröga dagar. Det är lätt att börja tvivla på sin egen förmåga och om man har rätt grejer.
– Det är bara att borra och söka fisken. Och använda maggot eller blodmask som agn. Det gäller att ta reda på vilket humör abborren är på. Är de tröga och du har en pirk som studsar och far så hugger de inte. Då får man lugna ner rörelsen och fiska långsamt, säger Anders.
Färgkrokar och pirkar vid pimpelfiske efter abborre
– De små och även de stora pirkarna ska gå ganska rakt ner. Det är när man gör lockrycket som de ska »simma«. Bredden, vikten och längden på pirken ska stämma för att de ska ligga rätt och »simmar« ut åt sidan. Tidigare gjorde jag dem själv men nu köper jag pirkar för det finns ganska bra.
Länkarna mellan pirken och färgkroken har utvecklats och blivit bättre. När platsspöna kom var det ett enormt lyft.
Både han och Maria visar sina skryllor. Där finns det mängder med apterade pimpelspön. De med pirkar med länkar och färgkork, med pirkar, tafs och färgkrok, med pirkar, tafs och mormyskor, och de med balansare. Och två-tre spön av varje. Är gäddan där så finns det ingen tid att knyta om.
– Det har kommit mer och mer varpspön. Fördelen är att det inte syns så väl när du tar fisk. Man rör bara handleden när du tar upp linan. Du behöver inte veva med armarna. En annan fördel är när det blåser. Du får du väldigt lite trassel. När du har fått upp fisken så släpper du bara ner pirken och vänder ner spöt och då hasplar linan av. Du tjänar tid. Blåser det inte och grunt fiske så fiskar du fortare med vanliga pimpelspön, säger Anders och visar hur ett varpspö fungerar.
Han har satt på en vanlig pimpelspötopp på sitt varpspö, som pimplar som vanligt. Nu hugger en abborre, en av de mindre. Snabbt lindar han upp linan på de två pinnarna som sticker ut vinkelrätt från spöt. När fisken är avkrokad så släpper han ner pirken, vinklar spöt mot hålet och linan hasplar av från plastpinnarna.
Färgkorkar är de små trekrokarna med en limklick i olika färger. En del är självlysande och på några sticker det ut små plastremsor. Vanligaste färgen i Västernorrland är rött/ orange, lila och gult. I Jämtland använder många gult, lila och rosa. Många har en favoritkrok och färg, men färgen spelar inte så stor roll bara du kan trigga igång abborren.
– Krokstorleken har större betydelse än vad man tror. Är det små »plockabborrar« så använder jag storlek 16 och är de större abborrar så blir det storlek 12 och i bland 10, säger Anders.
Glöm inte masken för abborren
Lintjockleken har också betydelse. Linan bromsar pirken i vattnet. Har du för tunn linan så är det lätt att kroken hänger upp sig. Anders och Maria håller sig kring 0,20 millimeters lina. De flesta tävlingspimplare använder inte agn som maggot eller mask.
– Förr i tiden fiskade många med mask. Det försvann så småningom, men det håller på att komma tillbaka. Det har visat sig att det är väldigt effektivt. I många sjöar använder man en stor mormyska med stor krok på en tafs under pirken. Och agnar med en vanlig lövmask. Det är precis som om man får igång de stora så de tar bättre, menar Anders.
– Det är ett bra tips till vanliga pimpelfiskare. Och så håller masken sig längre i burken än maggot.
Då är det bara att kliva ut på isen. Har det varit lågtryck flera dagar så står abborren djup. Är det högtryck så står de grundare. Det är bara att borra sig utåt från stranden. När du hittar på fisken så är det »bara« att försöka hålla det djupet och röra sig längs med en linje. Enkelt va? Men är det trögt:
– Sätt bete på kroken. Använd mask eller fjärdermygglarver (blood worms). Använd en tafs och en liten mormyska under pirken, säger Maria och halar upp en abborre ur hålet. Just nu var det inte så trögt.
– Och är det »halvtrögt« så funkar det med en lite längre tafs med en trekrok under pirken, men sätt på en maggot, tipsar Anders. Och glöm inte abborröga. Det har fungerat i alla tider, det vill säga om du får upp en abborre!
Bergmanspirken – en gammal klassiker som fungerar än i dag
Bergmanspirken kommer från Krylbo i södra Dalarna. Det var Anders Strömberg och hans fiskekamrat Axel V. Bergman som började göra pirken på 1920-talet i plåt och bly. Sedan gjordes den i »silver«, mässing och koppar. De sålde pirkarna till andra pimpelfiskare i närheten. När Strömberg slutade göra pirken så fortsatte Bergman, som var postexpeditör i Krylbo. 1924 föddes Bergmanspirken, som den ser ut i dag. Han tog patent på pirken 1942.
En äkta, gammal Bergmanspirk har en instansad symbol, ett träpimpelspö, på baksidan. Axel V. Bergman fortsatte produktionen fram till sin 85-årsdag, då han överlät produktionen till Krylbo Olles SM-pirk AB. Det var i början av 1970-talet. Sedan tillverkades det runt 60 000 Bergmanspirkar om året. I dag säljs Bergmanspirken genom Normark och av Rapala VMC (som startade tillverkning av fiskeprylar 1936 i Helsingfors, Finland) under varumärket Blue Fox.
SM-medaljörernas tips för pimpelfiske efter abborre:
- Stor abborre – balansare eller pirk med tafs, mormyska och lövmask.
- Det är bra att ha ett favoritgrund men ibland är det ingen fisk där – leta nya platser.
- Det lönar sig att byta hål ofta.
- Linans grovlek är viktig. Storleken på pirken avgör tjockleken på linan, så att pirken ”simmar rätt”.
- Abborröga – funkar lika bra som maggot men kan påverka krokens rörelse.
