Det är svårt att inte fascineras av öringen som fisk. Allt ifrån att fånga den i en liten bäck, till att uppleva magiska vakeldoradon på blanka myrtjärnar eller att möta en storöring en augustinatt med hårda hugg och nervpirrande bataljer i en norrländsk älv. För nog är det så att det finns ett öringfiske som passar alla kategorier av flugfiskare. John Kärki ger sina bästa tips.
Text och foto: John Kärki
För att en öring ska kunna bli stor krävs egentligen två faktorer: Tillgång på mycket mat och livsutrymme eller låg dödlighet så att fisken tillåts bli gammal. Ska man förenkla det ytterligare så har öring som äter småfisk större chans att bli riktigt stor, oavsett om de äter elritsa under sommaren i inloppströmmarna eller om de äter siklöja pelagiskt i sjöarna och sen vandrar mot älvar och åar för lek under hösten.
En sammanställning av data från sjöprovfisken i Storsjön utförd av Sötvattenslaboratoriet visar att öringar upp till 40 centimeter hade mycket bottendjur och fiskyngel i magen. Den större öringen över 60 centimeter hade uteslutande fisk i magen, och då en del småfisk av hygglig storlek vilket indikerar hur deras födopreferens ser ut.
Min personliga riktlinje för vad som klassas som en storöring är just en individ på drygt 60 centimeter som i alla fall snuddar på trekilosgränsen. Börjar man närma sig 4-6 kilo i vikt börjar jag bli svag i benen och kanske är det där gränsen går i Sverige för vad som klassas som en storöring?
Här har jag samlat mina tio bästa tips som kan göra er till en bättre flugfiskare i jakten på öringar i Sveriges älvar och åar. För om ni frågar mig är skillnaden på en vanlig öring och en storöring så pass stora att de nästan kan räknas som två olika arter.
1. Rätt vatten för storöring
En fundamental faktor för att man ska fånga en grövre öring är att de ens existerar där man väljer att blöta sin fluga. Alla vatten hyser inte rätt förutsättningar för att fisken ska bli stor. Visst kan enstaka individer bli större. Men för att vi ska ha en rimlig chans att fånga en storöring är det viktigt att majoriteten av populationen växer sig stor.
Min erfarenhet är att strömmar i anslutning till större sjöar är de ställen som ger bäst avkastning i kilogram och centimeter. Anledningen till att de blir stora i dessa biotoper är för att det finns en stor pelagisk yta i sjöarna med gott om exempelvis siklöja eller nors som fisken snabbt kan växa till sig på med minimal risk för predation. Fokusera därför på områden som hyser stora sjöar med tillrinnande vattendrag utan vandringshinder, så fisken från sjön kan nå strömmarna för jakt eller lek. Om jag ska sätta en gräns för hur stora sjöarna bör vara ska de vara minst 60-80 hektar och gärna mycket större än det. Djupet i dessa sjöar bör vara minst tio meter för att den pelagiska zonen och vattenvolymen ska bli tillräckligt stor. Det är ytterligare gynnsamt om det finns elritsa i området, lokalisera deras lekplatser i strömmarna så är chansen stor att du hamnar i kontakt med en grövre fisk under ditt fiske.
2. Följ vattenståndets variationer
En avgörande faktor för ett bra strömfiske är rätt vattenstånd. Vattennivån förändras ständigt i älvarna och med förändringarna byter fisken ståndplatser. Vid sjunkande vatten drar fisken sig tillbaka mot djupare partier och hålor i strömmarna. Vid stigande vatten ökar ofta fiskens självförtroende och mer exponerade ståndplatser intas med vinst för fisken genom att mer föda kan intas eller om det är inför hösten då ett fint lekområde på strömnackarna kan tas i förvar. Vid fisket på lekvandrarna under sensommaren brukar dessutom fler fiskar från sjöarna stiga upp i vattendraget vid ökat lockvatten från strömmarna.
Följ väderutveckling noga när du fiskar. Ser du att ett kraftigt oväder är på väg med mycket nederbörd, be om ledigt från chefen, prata med din partner och säg att du behöver försvinna några dagar på grund av prekära omständigheter. För nu kommer du ha ett gyllene läge att bärga en tungviktare.
Ett tillägg ska dock göras; har det varit hög vårflod och du fiskar under tidig sommar, kan det vara bra att fiska på sjunkande vatten eller rentav lite mer stabilt vattenstånd.
Fiskar du i en reglerad älv kan du ofta följa vattenståndsutvecklingen på kraftbolagens hemsidor. Har de inte den tjänsten så bör du ringa och fråga hur deras plan ser ut för kommande närtid, även om vi som fiskar inte har så mycket för destruktiv elproduktion så har ofta bolagen en och annan ”lokal” skötselansvarig som förstår läget och många gånger faktiskt är väldigt fiskeintresserad.
3. Elfiskeregistret och sjöprovfiskeregistret
Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) tillhandahåller register över provfisken som sker i Sverige, både för strömmande vatten som utförs med elfiske (SERS) och sjöprovfiske som utförs med översiktsnät (NORS). Dessa register är öppna för vem som helst och finns på slu.se
Elfiskeregistret visar förekomst och täthet av öringyngel i olika strömmar. Dessa siffror är ett bra hjälpmedel för oss som vill lägga pusslet själv till vårt drömvatten. Med andra ord finns tillgängliga data på hur många öringyngel som kläcker i respektive ström. Dessa siffror kan avslöja mycket, till exempel hur mycket vuxen fisk det vandrar till strömmarna för lek varje höst. Det är dock värt ett tillägg, provfiskena sker med provytor; det är enbart en liten del som provfiskas och ger inte hela bilden, men ändå fina ledtrådar för vårt fiske, speciellt om man jagar vandringsöring som stiger upp i strömpartierna för att leka under hösten.
Sjöprovfiskeregistret visar förekomst av arter i sjöarna och även hur stora vuxna individer som simmar där. Kombinerar man elfiskeregistret och sjöprovfiskeregistret kan man helt plötsligt ha hittat mycket intressanta vatten som inte är kända för gemene man än. Många fjällsjöar i väglöst land provfiskas årligen; dessa siffror kan ruva på hemligheter, eller vad sägs om obetydliga pölar som hyser öringar över 60-70 centimeter, med anslutande strömmar…
Att tyda dessa mer eller mindre vetenskapliga register kräver lite tålamod och träning, men lägg tiden med en kopp kaffe så har ni snart en bredare bild av era sjöar och strömmar och därmed även kanske en plan för hur ni ska bedriva ert fiske.
En bonus är också att ni kommer få en bild av vad öringen äter i sjöarna och även vilken fiskar som lever i strömmarna.
4. Rätt fluga för situationen lurar storöring
Öringfiske förknippas nästan alltid med torrflugor, sotpannor och lummiga strömmar. Visst fångas det en och annan storöring på torrfluga, främst när de stora sländorna kläcker under försommaren. Vill man dock fånga riktiga tungviktare regelbundet är fiskimitationer till flugor ett bättre val. Stora öringar frossar småfisk, året runt, det är nödvändigt för att de ska upprätthålla sin vikt men även kunna växa fort. Fiska därför med streamers för att lyckas.
Vid högre vatten och sämre ljus som natt fiskar jag ibland med 12-20 centimeters streamers för att locka öringen till hugg. Vid normala vattenstånd fiskar jag med tio centimeters streamer. Vid låga flöden och solsken kan jag gå ner på en fluga som enbart är några centimeter.
Med andra ord, var flexibel i flugvalet och anpassa storlek och form efter vattenstånd och hur mycket ljus det är för stunden. Det här har större betydelse än vad många tror, våga lita på er magkänsla och bli inte statisk i er fisketaktik.
5. Lär dig att fiska i mörker
Stora öringar är aggressiva och även mycket skygga. En ostörd öring är allt som oftast extremt rovgirig och hugger så linan slits ur handen. En störd eller försiktig öring är däremot mycket avvaktande i sitt sätt att ta beslut om den ska bita eller inte.
En enkel, men omständlig väg till att fånga fler stora öringar är att fiska i beckmörker. Då är öringen mer trygg och byter ofta ståndplats till en mer lättåtkomlig för oss att kasta på. Huggen kan vara extremt våldsamma till skillnad mot dagen när hugget kommer mer beskedligt.
Att fiska i mörkret kräver dock mer av oss flugfiskare. En nyckel för att lyckas är att planera fisket ordentligt. Reka av strömmarna under dagtid. Leta ut riktmärken för hur ni kan vada. Knyt färdigt tafsar innan fisket. Gör dig helt enkelt förberedd på alla situationer, allt blir svårare i nattens kusliga mörker.
Och vad ni än gör, fiska inte med tänd pannlampa som lyser upp strömfåran.
6. Omvärdera din utrustning för storöring
Att jaga stora öringar ställer högre krav på din utrustning. Ett klassfemspö med tillhörande 0,18 tafs duger gott till vanligt fiske med torrfluga efter mindre öring och harr. Ska du jaga tungviktarna bör du omvärdera din utrustning. En mer lämplig utrustning är ett klass sju- eller klassåttaspö med 0,30-0,45 tafs. En stabil utrustning gör så du vinner fler fighter men kortar även ner drillarna avsevärt med fördel att du kan släppa tillbaks fisken i ett bättre skick. Tro mig, min första grövre öring jag landade tog jag på ett spö i klass sex med 0,20 tafs – det var en skräckupplevelse och inget jag vill uppleva igen.
Undantaget är dock när Vulgatan eller Danican kläcker under försommaren. Man bör ändå våga gå upp till åtminstone 0,25 när storöringen frossar på sjönackarna eller i selen. Hellre att fisken ratar flugan än att den sliter sig och simmar runt med en tafs i mungipan.
Vad ni än gör, glöm inte en stor och knutlös håv, det ökar era chanser att lyckas landa drömfisken.
Utrustning
- Klass 7-9 enhandsspö
- Switch eller kortare tvåhandspö i 11,6 till 12,6 fot, klass 7 eller 8
- Flyt- eller intermediatelina
- 0,30-0,45 mm tafs
- Stor knutlös håv
Flugval
- Zonkers
- Woolly bugger
- Ah-tuben
7. Tänk utanför boxen – fiska avvikande
Fiskeintresset idag är större än någonsin. Det är stundtals mycket folk vid olika vattendrag. Det är kul och bra i det långa loppet för framtidens intresse kring våra vatten och fiskars välmående. Men konkurrensen om hugget blir därmed större på kort sikt.
Vi fiskare har en benägenhet att följa trender. Det är inte ovanligt att ryktet går om att fisken hugger på en röd fluga och sen går alla runt med röd fluga vid strandkanten. Ett annat exempel är vissa vatten som det sägs att öringen enbart hugger nattetid. Framåt mörkrets inbrott och den heta perioden börjar pannlampor lysa längs älven som tomtebloss inför jul. Det som skulle vara en het huggperiod blev till en period där öringen kommer dra sig tillbaka och inte ens bita över en nymf om det är så. Åker du istället ut på morgontimmen, när nattens fiskare har stupat och ligger i stugan och snarkar så kommer du möta ostörda och huggvilliga öringar istället.
8. Fiska försiktigt och nöt inte ut öringen
Om ni har lokaliserat ett område med grov öring så förvalta det väl. Är öringen på plats så hugger den ofta på första kastet. Att nöta ut en öring på strömnacken är sällan ett vinnande koncept. Byt istället område eller ta en fikapaus innan du försöker på ståndplatsen igen, med en annan kastvinkel eller annan storlek på flugan.
9. Prata med vobblerfiskarna om storöring
Vi flugfiskare vill ju ofta vara för oss själva, långt bort från spinnfiskare. Men faktum är att vid varje älv finns det riktigt duktiga fiskare som vevar hem en vobbler i strömmarna och årligen väger in tungviktare. Prata med dessa, bjud på en kopp rykande hett kaffe och lyssna av läget – för de har alltid stenkoll. Kanske är det så att det är en gul vobbler som utlöser hugget? I andra älvar kan det vara orange, vit eller svart färg. Aptera deras fångstgivande färgkombinationer och storlekar till dina flugor så har du ytterligare ett försprång mot dina medfiskare. Ofta vet de också vilken tidpunkt storöringen är mest aktiv i deras älv. Som sagt, lyssna noga på vad de säger, mellan kaffesurplet!
10. Rätt mentalitet för storöring
Det är viktigt att understryka att storöring är inget man bara åker och hämtar, inte ens med dessa nio topptips ni precis har läst. Att regelbundet landa grova individer kräver det mesta av dig som öringfiskare. Allt från en stark mentalitet till att du inte slarvat med knutar eller glömt att smörja rullen under vintervilan. Dessutom måste man lära sig att dribbla i dagens moderna samhälle med omgivande krav, för nog är det så att det är tiden vid vattnet som räknas och den kan för många tyvärr vara en bristvara oavsett om man har ett hektiskt familjeliv eller ekonomiska bekymmer som att tanka bilen för en resa till älvarna i norr.
Min slutsats av att fiska riktat efter stora öringar är att den viktigaste nyckeln är förberedelse och att vara metodisk i sitt sätt att tänka och lämna så lite som möjligt åt slumpen. Att alltid ha flera planer klara beroende på situationer. För faktum är att jaga dessa fiskar ofta innebär att satsa allt och nästan alltid vinna noll.
Men rätt vad det är så rister det till och kampen är ett faktum. Kampen mot strömmens skräck och tungviktare – storöringen!
