Finns det ett flugmönster som fungerar på det mesta? Det menar vår medarbetare John Kärki som anser att Wolly bugger är världens bästa fluga.
Text och foto: John Kärki
Flugbindningen i världen har en gedigen historia av dyra exotiska fjädrar och laxartad fisk. Något som har genomsyrat den äldre generationens flugfiskeberättelser är just flugans betydelse. Läser man litteraturen från 1600-tal fram till modern tid är det tydligt att just en viss fluga, bunden med en viss fjäder är det som levererat mest fisk i håven.
Men hur stor betydelse har egentligen flugan? Stor skulle jag vilja påstå! Rätt rörelse i fjädern, rätt nyans i färgen eller allmänt självförtroende över att flugan fångar fisk är det som avgör om du lyckas i ditt flugfiske! Ska vi dra åt snaran är det dock de som fiskar mest och fiskar med mest realistisk fluga under rätt förutsättningar som levererar mest fisk. Ska man vara ännu mer ärlig – så spelar flugan ingen roll: så länge du håller födomönster, rörelse och silhuett.
Vad är födomönster?
Rovfiskens bytesdjur har en viss form och rörelsemönster som uppträder under vissa tider under året. Exempelvis mörtens intåg strandnära under april i insjöar och inomskärs längs ostkustens brokiga skärgård, eller borstmaskens svärmningar under våren. Rovfiskens jakt inriktas givetvis på denna födomall som består av rätt storlek och rörelse: karaktäristiskt rörelsemönster av en flyende småfisk eller en slingrande borstmask.
Om ni inte fiskar streamer och istället fiskar torrfluga efter vakande fiskar ska jag förklara mer. Betänk en vakande öring som enbart äter nattsländor under en massiv kläckning, den reagerar på nattsländans storlek, silhuett och rörelsemönster. Det är egentligen inte så konstigt, det är helt enkelt mat. Metaforiskt förklarat är det som att jag enbart hade varit präglad på varmkorv med bröd. Helt plötsligt dyker min kompis upp med en hamburgare. Jag kollar snedvridet på hamburgaren och ifrågasätter.
– Är det där mat? Det ser främmande ut.
Kompisen säger förvånat och oroligt att det är mat.
– Nej tack. Jag avstår.
Jag slänger bort hamburgaren och slukar i mig korvarna på brickan bredvid.
Flugbindningens utveckling
Flugbindningen i Sverige har haft en storstilad utveckling de senaste decennierna. Vi kan nog utan tvekan ställa oss till toppen inom europeisk flugkonst med allt från realistiska nymfer till streamers. Utvecklingen har gått så snabbt att det till och med kan upplevas som två läger inom flugfiskegruppen – de som binder flugor och de som flugfiskar.
Det är lätt som nybörjare att tro att man måste lägga all tid vid bindstädet för att få fisk, när sanningen snarare är logisk: du bör lägga din tid vid vattnet för att lyckas. Tyvärr finns det ingen universalfluga som kommer fungera jämt, men jag vågar påstå att inom genren streamerfiske efter laxartad fisk finns en fluga som nästan klassar in sig som omutlig och fungerar i de flesta vatten, från ström till hav och under de flesta yttre omständigheterna som olika vattentemperaturer och vattenfärg.
Flugan heter Woolly bugger och har stundtals i modern tid glömts bort till förmån för mer avancerade flugmönster. För ska man vara ärlig så är Woolly bugger inte en speciellt svår fluga att binda. Lite marabou, lite garn och ett hackel på en krok. Inom modern flugkonst anses ofta Woolly bugger vara en tråkig och för enkel fluga att stoltsera med, medan vid vattnet visar gärna rävarna upp sina ruggugglor till ”buggers” som fångat otaliga fiskar!
Woolly buggers historia
Flugmönstret uppfanns år 1967 av Russel Blessing från Pennsylvania och utvecklades vid älven Little Leigh river för att överlista den kluriga arten ”smallmouth bass”. Ett populärt mönster på den tiden var Woolly worm, men fisket på älven hade varit trögt och Russel apterade en svans av marabou på flugan för att imitera en larv av insektsgruppen Corydalidae (Dobson fly) som var talrik i älven. Han ville hitta en fluga som även rörde sig under ”dead drift” och simmade förföriskt vid intag.
Russels utveckling av flugan krönte omgående framgångar. Flugan döptes senare av hans sjuåriga dotter Julie till ”Woolly bugger”. Originalet var bundet med en svart marabousvans, olivgrön chenillekropp och ett svart hackel.
Woolly bugger var dock en anonym fluga under nästan 20 år innan den amerikanske fiskejournalisten Barry Beck publicerade en artikel 1984 om upphovsmannen och flugans förträfflighet för bass, öring, lax, steelhead och många andra arter. Barry sammanfattar sin artikel med ”Everything that swims can be caught on a Woolly bugger”.
Varför fångar Wolly bugger så mycket fisk?
Senaste tio åren har jag nästan uteslutande fiskat havsöring med flugspö längs ostkusten med mönstret och fångat otaliga fiskar. Jag har funderat mycket på flugans förträfflighet och varför den är så effektiv. Min slutsats är att den kan imitera så många olika saker av havsöringens bytesdjur. Den kan föreställa en liten spigg, strömmingsyngel, borstmask, tångräka, tånglake, simpa och mycket annat.
Det beror på vilken färg, krokstorlek och intagningsteknik jag väljer att använda mig av. Vill jag imitera en räka drar jag hem med ett par snabba drag och gör tvära stopp. Vill jag imitera spigg knycker jag hem flugan med korta ryck. Är det en borstmasksvärmning drar jag gärna hem flugan med långa pulserande drag. Ja, ni förstår, anpassar man intagningen kan flugan imitera det mesta. Jag vågar påstå att ingen fluga har krönt mer framgång i Stockholms skärgård än just detta mönster.
Jag binder upp mina ”buggers” i många olika varianter för att kunna fiska effektivt oavsett yttre förutsättningar. Oviktade för att kunna fiska sakta och grunt under vintern. Vid grumligt vatten fiskar jag gärna med en magic head framtill. Vid högre vattentemperaturer fiskar jag gärna med viktade mönster för att kunna fiska snabbare. Är fisken riktigt trög kan ibland gummiben på flugan utlösa hugget. Det går rykten om att en av Stockholms öringprofiler enbart har ett mönster i sin flugask, en grå Woolly bugger som imiterar en spigg.
För att ge flugan extra attraktion binder jag gärna in en flashkropp under hacklet för att få ett tydligt blänk i flugan. Det går faktiskt att experimentera mycket i bindmomenten, trots att originalet enbart består av en svans, hackel och olivgrön kropp. Russel ler nog i sin himmel åt oss flugfiskare som idag fångar fisk på hans skapelse och fortsätter utveckla mönstret.
Förresten, har du en Woolly bugger i din flugask? Om inte, skynda dig att binda upp en, för utan en ”bugger” i asken är du aldrig komplett som flugfiskare; oavsett om du fiskar i hav, sjöar eller strömmande vatten.
Den må vara ful till utseendet och ”tråkig” att binda, men faktum kvarstår, det är världens bästa fluga.
Tycker i alla fall jag! Tack Russel!
Heta tips för att pimpa upp din Wolly bugger
Bind in en flashig chenillekropp för att skapa lyster i flugan.
Bind in flashen från krokögat och bakåt för att skapa en hel sidolinje om ni vill imitera exempelvis ett mörtyngel, elritsa eller annan småfisk.
Bind in en tratt på krokögat eller häng den löst framför flugan för att skapa en livlig gång på flugan.
Bind in en rygg av foam för att kunna fiska extremt grunt och sakta under vintern på kusten.
Kärki´s sätt att binda Woolly bugger
- Krok: Streamerkrok med rakt öga i storlek 2-6
- Stjärt: Marabou
- Kropp: Dubbat Ice wing / Angel hair
- Hackel: Stort och yvigt hackel av tupp eller höns.
- Bind fast stjärten. Ta en väl tilltagen bunt för att skapa en rejäl bakdel på flugan.
- Bind fast hacklet vid krokböjen.
- Dubba kroppen med Ice wing/Angel hair.
- Hackla kroppen tätt framåt. En tät kropp trycker mer vatten vilket skapar extra attraktion mot fiskens sidolinje
- Bind in ett par flashstrån från huvudet och bakåt för att få en tydlig sidolinje.
TIPS! Lägg en droppe superlim vid krokböjen för att undvika trassel på stjärten runt kroken.
Så här kan du imitera olika bytesdjur med en Woolly bugger
- Igel – Fiska hem en oförtyngd och svart Woolly bugger med långa och jämna drag. Gör ett långsamt stopp vart femte drag.
- Räka – Fiska hem en lätt förtyngd Woolly bugger i valfri färg med snabba ryck och gör ett markant stopp efter vart tredje drag.
- Spigg – Fiska hem en grå eller vit Woolly bugger med korta och jämna ryck. Gör ett stopp då och då.
- Borstmask – Fiska hem en lätt förtyngd svartlila Woolly bugger med långa drag. Låt flugan dala mellan intagningarna.
- Tobis – Fiska hem en förtyngd Woolly bugger med spöet i armhålan och dra hem med båda händerna med hög hastighet. Gör markerade stopp några gånger per intagning så flugan får dyka mot botten. När fisken hugger fortsätter du stripa tills du känner tyngden i handen. Lyft då spöet.
- Strömmingsyngel – Fiska hem en vit Woolly bugger med tratt framtill med rappa drag och markanta stopp.
Ordlista
- Woolly = Luddig, ullig, oklar
- Bugger = Sate, jäkel
- Woolly bugger = Luddig sate, ullig jäkel
