Hem / Hitta artiklar / Sportfiskarnas historia

Sportfiskarnas historia

Över 100 år i sportfiskets tjänst

Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund – Sportfiskarna är en demokratisk, ideell medlemsorganisation. Lördagen den 7 maj håller förbundet kongress. Kongressen är Sportfiskarnas högsta beslutande organ och genomförs vartannat år. På kongressen är det medlemsorganisationerna som beslutar om förbundets verksamhet och ekonomi. Förbundet firade 100 år 2019 och vi gör här en historisk återblick på förbundets historia.

Benny Lindgren

Metekulturen som nöje eller sport har en lång tradition i Sverige, med rötter i en dunkel forntid. Fiskedrag finns beskrivet i en bok från 1500-talet. På tidigt 1700-tal ansåg en präst att fiskafänge fördärvade ynglingar. En annan skribent från samma sekel ansåg metet vara ett nöje för gamla människor och andra med gott om tid. Izaak Waltons klassiska verk Den fulländade fiskaren omtalas utförligt i en skrift om mete i Sverige år 1768 och den såldes i en bokhandel i Stockholm runt 1790. Dessutom kan vi belägga det moderna flugfiskets ankomst till Sverige till 1740-talet, då en engelsman visade upp denna nymodighet. Och Carl Michael Bellman diktade om mete. Även kloka tankar om fiskevård finns från detta sekel.

rudolf lundberg sportfiskarna 100 år
Rudolf Lundberg lyfte redan 1887 sportfiskets frågor i Fiske med metspö och som redaktör för Tidning för idrott. Han startade 1892 Svensk Fiskeritidskrift och fem år senare Svenska Fiskareförbundet. Han var en av det svenska sportfiskets tidiga pionjärer.

Moderna tider randas

Förändringens vindar svepte in under 1800-talet. Landets kommunikationer förbättrades när järnvägsnätet byggdes ut. Inflyttningen till städerna tog fart. Sportfiske och fiskevård etableras som begrepp. Sportfisketurismen växte. Det var ett sekel som såg den första organisationen som vände sig till sportfiskare, som räknade in de första renodlade sportfiskeböckerna och som uppmärksammade sportfisket i dagspressen. Dåtida fiskevårdare påtalade aktuella miljöproblem och behovet av fiskvägar vid kraftverk och dammar. Nationalskalden August Strindberg skrev om abborrfiske på ett sätt som visade att han var väl insatt i metets magi, teknik och metoder.

abborre på jigg sportfiskarna 100 år
En skiljelinje som fanns mellan Sportfiskareförbundet och Amatörfiskarna låg i synen på vad som var sportfiske. För Amatörfiskarna var abborrfiske från is eller på andra sätt en viktig aktivitet. Sportfiskareförbundet ansåg något förenklat att sportfiske var fiske efter laxartad fisk samt i viss mån gädda. Fiskefrämjandet värderade inte olika fiskarter utan betraktade allt fiske med spö som sportfiske.

I en bok från 1887 lyftes sportfiskets värde fram, inte minst som friskvård även om det begreppet inte användes då. Landsbygdens friska luft vid vattendragen var hälsobefrämjande för alla, inte minst för arbetare inom industrin såväl som för statsmän, menade författaren. Och metet beskrevs som en verksamhet som gynnade kunskapsutveckling när det gällde fiskens vanor. Boken skrevs av Rudolf Lundberg: en vägvisare som tittade in i framtiden. År 1891 avsåg han att hålla ett föredrag på Lantbruksakademins möte. Titeln var onekligen intressant: Vilken betydelse kan det så kallade sportfisket anses äga för fiskerinäringen och i vilken mån är detsamma från fiskevårdens synpunkt förtjänt av uppmärksamhet?

Svenska Fiskareförbundet

En aktör inom det tidiga sportfisket var Svenska Fiskareförbundet som bildades den 16 juni 1897. Initiativtagare var just den statlige fiskeritjänstemannen Rudolf Lundberg, som i flera avseenden var en pionjär inom sportfiske både som författare av Fiske med metspö och som redaktör för sportfiskefrågor i en tidning på 1880-talet. Han var också redaktör för Svensk Fiskeritidskrift. Periodvis ägnades sportfisket stor uppmärksamhet i Fiskareförbundets verksamhet, som var löst sammansatt av individer som hade någon form av intresse i fiskefrågor: både forskare, yrkesfiskare, sportfiskare, handlare och andra var medlemmar. En ofta återkommande fråga på deras möten under tidigt 1900-tal var hur fisketurismen kunde utvecklas. Fiskareförbundet var ett intellektuellt centrum för samtidens fiskefrågor med i huvudsak ett fiskevårdsperspektiv som signum. I det sammanhanget diskuterades också upplåtelsefrågor och åtgärder för att stimulera sportfiske, där det bland annat uppmuntrades till att bilda sportfiskeklubbar för att arrendera fiskevatten. Det höjdes även starka röster för att hindra utländska fiskeagenturer att lägga under sig svenska fiskevatten, för att inte en norsk utveckling skulle drabba landet med alla attraktiva vatten i brittiska händer. Med sportfiske avsågs då i första hand flugfiske. Svenska Fiskareförbundet ändrade 1935 namn till Svenska Fiskevårdsförbundet och hade Svensk Fiskeritidskrift fram till 1966.

gustaf hyden sportfiskarna 100 år
Gustaf Hydén efterlyste ett sportfiskeförbund tidigt på 1900-talet då han ansåg att Svenska Fiskareförbundet inte var tillräckligt för att föra sportfisket framåt. Han skrev många artiklar om bland annat laxfiske, medverkade i tidiga Hardykataloger med foto, tillverkade redskap och bildade den första kända sportfiskeklubben.

De första sportfiskeklubbarna

De första sportfiskeklubbarna dyker upp i skriftliga källor under tidigt 1900-tal, bland annat Norsholms Sportfiskeklubb som arrenderade vatten i Motala ström. Klubben bildades av tandläkaren Gustaf Hydén år 1905. Det är den tidigaste klubb jag hittat. Gustaf Hydén var även sportfiskeredaktör i Ny tidning för idrott där han år 1907 påtalade behovet av ett särskilt sportfiskeförbund. Det finns också några andra tidiga klubbar från denna tid. År 1908 bildades Göteborgs Sportfiskareklubb som bland annat arrenderade laxfisket i Rolfsån. År 1910 bildades både Östgöta sportfiskeklubb och Storöringklubben i Jämtland, den senare 1912 ombildad till Jämtlands Läns Sportfiskeklubb.

År 1917 inbjöd tidningen Från Skog och sjö klubbar och intresserade till nationella tävlingar i sportfiske i grenarna spinn- och flugkast samt fritt fiske. Svenskt Fiske beskrev detta i en artikel 2017. Tävlingarna genomfördes i Älvkarleö. Inom Jämtlands läns Sportfiskeklubb infördes tävlingar på programmet några år tidigare. Det skulle visa sig att dessa tävlingar blev början till den första riksorganisationen för sportfiskare i landet.

svenska sportfiskareförbundet logga
Svenska Sportfiskareförbundets logga

Svenska Sportfiskareförbundet

Det organiserade sportfiskets rötter i Sverige går tillbaks till 1897 då Svenska Fiskareförbundet bildades, där samtidens mer kända sportfiskare var medlemmar. Den första nationella sportfiskeorganisationen bildades den 10 december 1919 på Hotell Anglais i Stockholm och samlade då ungefär hundra medlemmar i landet – Svenska Sportfiskareförbundet. Den bildades för att fortsätta med det tävlingsfiske som börjat några år tidigare. En annan orsak var turismdebatten. Det nya förbundet ville ha kontroll över svenska fiskemöjligheter så att dessa inte hamnade i utländska händer. Den grundades av medborgare ur de högre samhällsskikten och med ett stort inslag av officerare. De arbetade i första hand för att tillgodose sina klubbars intressen, bland annat genom arrenderade vatten. Förbundet betecknade sig själva som bestående av ”elitsportfiskare”.

sportfiskaren nr 1 bengt belander
År 1935 fick den svenska sportfiskerörelsen sin första tidskrift. Tidigare var fisket främst en del i jakttidskrifter. Nils Färnström fungerade som redaktör i 29 år för tidningen.

Klubbarna var slutna och svåra att bli medlemmar i, då medlemsantalet var starkt begränsat och särskilda villkor fanns för att bli medlem. Samtidigt bildades många fiskeklubbar runt om i landet som inte sökte sig till deras verksamhet, vissa valde exempelvis att vara med i Fiskevårdsförbundet. Sportfiskareförbundet svarade på detta 1939 genom att ändra namn till Sveriges Sportfiskares Riksförbund med syftet att hindra någon annan sportfiskeorganisation att ta ett riksförbunds namn.

Fritiden ökade för medborgarna

En av 1900-talets stora förändringar var medborgarens ökade tillgång till fritid. I det tidiga seklet var det inte ovanligt med arbetsveckor på över 60 timmar och arbete sex dagar i veckan. I samband med de sociala spänningar under den oro som första världskriget skapade blev de breda befolkningslagrens livsvillkor viktiga. År 1919 infördes en lag om åtta timmars arbetsdag, sex dagar i veckan. Med en arbetsvecka på 48 timmar fick fritiden en allt större betydelse för de breda befolkningslagren. År 1919 infördes också allmän och lika rösträtt för att stilla den sociala oro som präglade landet. Det politiska landskapet förändrades.

Det politiska intresset för medborgarnas fritid växte i takt med inflyttningen till städerna och åtskilliga utredningar berörde frågan, inte minst när det gällde sportfiskemöjligheter i vid mening. Gradvis kom också köpkraften att öka i det framväxande konsumtionssamhället.

fiskefrämjandets tygmärke
Föreningen för främjandet av fritidsfiske (FFF) var Fiskefrämjandets officiella namn.

Fiskefrämjandet

Efter andra världskriget togs initiativ till att bilda ett Fiskefrämjande och Sportfiskareförbundet erbjöds att både leda och delta i förverkligandet av denna idé. De ansåg emellertid att det inte låg i deras intresse, utan snarare kunde motverka deras intressen. Redaktör Nils Färnström på tidningen Sportfiskaren ansåg att förbundet hade för dålig kontakt med landets sportfiskare. Han framhöll också att riksförbundet var dåligt känt i landet och för isolerade. Med ett främjande fanns vinster att göra, menade han. Organisationen nappade inte alls på inviten, trots att kroken var agnad med många lockbeten. När främjandet något senare var på plats ändrades spelplanen för det organiserade sportfisket.

Fiskefrämjandet bildades 1950. Det var en kraftsamling med många intressenter med målet att förbättra allmänhetens fiskemöjligheter under ordnade former. Sportfiskenäringens myndigheter och övriga aktörer deltog, inte minst redskapsbranschen. Föreningen för främjandet av fritidsfiske (FFF), som var Fiskefrämjandets officiella namn, arbetade med målet fiske för alla.

Främjandets idé passade väl in i tiden och svarade mot det som allmänheten efterfrågade: fiskemöjligheter och möjligheten att köpa fiskekort nu när arbetstiden förkortats och semesterlagen ökade resandet i det växande välståndet. Främjandets informationsverksamhet byggde inledningsvis på publikationen Fiske, som under många år var en stor framgång, och från år 1957 tidningen Svenskt Fiske som breddade sportfisket och uppmärksammade både nya arter och metoder. Fiskefrämjandet blev också medlemmar i Fiskevårdsförbundet och den senare fick en plats i Främjandets styrelse.

Vid denna tid blev också fiskeredskap billigare genom massproduktion. Nya och bättre rullar och glasfiberspön kom ut på marknaden, inte minst från företag som ABU och Arjon. Och Napp och Nytt blev en svensk klassiker.

fiskevårdsförbundets logga från 1960
Sveriges Allmänna Fiskevårdsförbund.

Amatörfiskarnas Riksförbund

Vid tiden för Fiskefrämjandets kraftsamling fanns också de som kände sig utanför det organiserade sportfisket. Dit hörde exempelvis breda skaror av pimpelfiskare, som ibland kallades amatörfiskare. Till gruppen amatörfiskare räknades också utövare av det vanliga metet som folk i allmänhet bedrev.

Vintern 1950/1951 bildas Amatörfiskarnas Riksförbund.

De erbjöd alla som ville att organisera sig i öppen klubbverksamhet där alla var välkomna. Målet var att det breda sportfiskets röst skulle höras i maktens korridorer. De växte snabbt i styrka. En viss rivalitet utvecklades mellan Amatörfiskarnas Riksförbund och Sportfiskarnas Riksförbund. Den senare betraktade Amatörfiskarna som en utbrytarorganisation. Båda organisationerna fick dock styrelseplatser i Fiskefrämjandet – en svensk modell för att utveckla samförstånd kanske?

amatörfiskenytt
Amatörfiskarnas tidning hette Amatörfiskenytt. För denna organisation var tävlingsverksamhet viktigt, inte minst inom pimpel. Redan i början på 1950-talet arrangerades första SM i pimpelfiske.

Fritidsfiskarnas Riksförbund

Staten uttryckte ofta en viss förundran över splittringen inom sportfiskeleden när man efterlyste en samtalspart i för fisket viktiga frågor. I slutet av 1950-talet började intresset för ökad samverkan ta form. Några aktörer gick samman.  Våren 1960 fann Svenska Fiskevårdsförbundet en partner i Amatörfiskarnas Riksförbund och de bildade Sveriges Amatörfiske- och Fiskevårdsförbund, som ett år senare blev Sveriges Allmänna Fiskevårdsförbund.

De tre organisationerna kom under 1960-talet att bilda Fritidsfiskets samarbetsnämnd som skötte vissa gemensamma frågor som remisser och som senare på allvar började att diskutera sammanslagning av de tre förbunden. Denna process tog nästan tio år att genomföra och slutade i att hösten 1969 togs ett beslut om att bilda Fritidsfiskarnas Riksförbund, som 1985 blev Sportfiskarna, Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund. Genom sammanslagningen 1969 kunde de ideella krafterna forma ett centralt kansli med anställd personal för att driva viktiga frågor, stödja klubbverksamheten och de enskilda medlemmarnas behov. En samsyn utvecklades där fiskevårdsbehoven blev en samlande grund i det fortsatta arbetet.

Sportfiskarnas historia