Pimpelfiske. Tidig vinter. Isen har precis lagt sig på sjöarna i dalgångarna. På lite högre mark i Hälsingland har isen redan vuxit sig till en kärnis på över tio centimeter. Nyis bjuder på extra spänning – och ofta stor fisk.
Text: Lasse Hallberg Foto: Svanthe Harström
Magnus Hansson i Ljusdal är glad och förväntansfull.
– Jag börjar längta efter pimpelfiske redan i juni. Det är mitt favoritfiske helt enkelt. Allt annat fiske är utfyllnad, säger han och ler.
Det ligger lite snö fläckvis i granskogen när fiskekompisarna Magnus Hansson och Micke Färlin balanserar sig fram i skogsmaskinens efterlämnade djupa spår. Stigen är borta, men tar de sig bara uppför branten så ligger den lilla tjärnen som i en gryta mellan två bergstoppar. Och förhoppningsvis har öringen växt på sig. Tjärnen har ett naturligt bestånd av öring och fick för några år sedan ett tillskott av konnovesi-öring. Men det finns också abborre och det har inte Magnus någonting emot.
– För mig är det pimpelfiske som är grejen. Jag kan inte förklara det, men för mig blir det en helt annan känsla att få en fisk från isen. Och man kan ha minimalt med utrustning och ändå ha bra framgång. Du behöver inte ha grejor för tusentals kronor för att lyckas bra, säger han och borrar ett hål.
Och sedan två till. Han mäter istjockleken och djupet.
– Två meter, fyra meter och fem meter. Det är nog för djupt för öringen, säger Magnus.
Blankis och strandnära
Under hösten går öringen nära land och äter de flesta landinsekter som ramlat ner i vattnet. Den går inte direkt på djupet bara för att ytan snabbt täckts av en ishinna.
– Men de kan vara väldigt skygga. Ibland får man borra några hål och låta dem vila, och sedan gå tillbaka till dem och fiska, säger Magnus.
Han borrar sig över sjön i en rak linje, hål var femte meter. Han letar rätt djup – och öring. Men han skulle lika gärna kunna leta abborre. Magnus är också tävlingspimplare och har både vunnit och kommit trea i DM. Det märks. Han följer en strategi och har ordning på alla pimpelspön i skryllan.
Han vänder om och går närmare den vik där han klev ut. Där blir han nöjd och sätter sig på skryllan.
– 2,5 meter är ett bra öringdjup, tycker Magnus.
Han får ganska direkt en liten abborre. Borta vid Micke Färlins hål har en mindre öring kommit upp. Den är trots allt bred över ryggen och visar att det finns bra med mat i tjärnen.
Magnus pimplar med en lite ”större” minibalansare betad med maggot och tar det försiktigt med lockrycken i början. Han får ytterligare en liten abborre.
Han tycker djupet är bra och han verkar ha träffat på den djupkant han letade efter. Han byter spö. Han har flera färdigriggade med olika pirkar och i askarna finns det massor i olika storlekar, modeller och i olika färger.
– De kanske vill ha lite mer fart, säger han och jobbar lite mer med spöt.
Den här lilla balanspirken är platt under och ger lite mer ”gång”. Den ”glider” i vattnet och hoppar inte bara upp och ner vid ett lockryck.
– Det funkade direkt, ropar Magnus lite överraskad.
Det smäckra och långa pimpelspöt, som han själv har byggt, böjer sig som ett U. Klingan är stark. Fisken kämpar. Magnus vevar in lite av den lina som öringen direkt har dragit ut. Det måste helt enkelt vara en öring med den kraften.
Rutinerat parerar Magnus fiskens sista motstånd vid hålkanten, men genom att isen inte är tjock så ”ploppar” fisken lätt upp på isen.
Det är en öring – en riktig grann och tjock fisk i kilosklassen.
Micke kommer fram och beundrar.
Magnus är nöjd och sätter snabbt tillbaka öringen i sin tjärn.
Första isarna
Det här med att Magnus Hansson är pimpelfrälst är ingen överdrift. Han börjar som redan sagt längta efter isfiske i juni!
Så fort det blir minusgrader har han bevakning på sjöarna runt omkring Ljusdal. Han åker ute och mäter isarna.
– Jag går aldrig ut på chans. Jag vill mäta isen och vill ha åtminstone fem centimeter tjock kärnis innan jag går ut börjar fiska.
Magnus håller sig till den beräkningsmetoden han lärde sig av en gammal brandman. Isens tjocklek gånger isens tjocklek gånger fem. Så fem centimeter kärnis borde hålla för 125 kilo.
– Då kan du hoppa jämfota på den. Jag går hellre ut på fem centimeter kärnis än på en meter tjock påskis, menar Magnus.
– Men är isen bara 5-6 centimeter tjock så vill jag åtminstone mäta vid vartannat borrat hål för att se variationerna i tjockleken.
Pimpelfiske efter abborre, vild öring eller inplanterad fisk
Nyisfisket är verkligen en chans att hitta och lura de där större fiskarna. Det är inte alla som tycker att fiskar med fettfena smäller högst.
– Det är själva isfisket jag gillar. Jag har gått lite i barndom och gått tillbaka till att fiska mycket mer abborre på vintern och gädda på sommaren, det som man började med en gång i tiden. Det är ett lite omodernt fiske här i Hälsingland. Öringen och andra laxartade fiskar i inplanteringsvatten får faktiskt stå tillbaka lite för mig, säger Magnus som veckan innan det här öringfisket fick en abborre som var lika lång som hans lår!
Taktik för pimpelfiske
Du har redan fått läsa lite om Magnus taktik vid nyisfiske efter öring, att leta rätt djup (2,5 meter) och djupkanter:
– Det är lite olika för olika vatten och sjöar. Det blir skillnad mellan halvstora sjöar där det bara är två-tre meter djup och sjöar där det är tvärdjupt.
Vid abborrfiske börjar Magnus också vid en djupkant och börja fiska så fort det blir djup från land. Han brukar hitta fisken på 1–3 meters djup. Är det sjöar med gräsbotten fiskar han ganska grunt och i steniga sjöar lite djupare.
Utrusting för pimpelfiske
Ett vanligt pimpelspö med lite mjukare topp, som du snabbt kan släppa ut lina på, fungerar bra. Lintjockleken ändrar Magnus efter fiskart.
– Vid pimpelfiske efter öring och regnbåge kan det bli lite grundare fiske och det kan bli ganska explosivt. Då använder jag lite grövre lina: 0,18–0,20 mm, berättar Magnus.
Vid röding går han ner till 0,14–0,16 mm beroende på hur små mormyskor han fiskar med.
– Jag försöker ha så grov lina som möjligt, men den måste kunna sträcka på sig och inte korva sig. Det strävar alla efter, menar Magnus.
Vid abborrfiske efter de större har han 0,18 mm:s lina och fiskar uteslutande med vertikalpirkar med lyskrokar.
Pimpelfiska säkert på nyisen:
• Isdubbar – en självklarhet!
• Ispik att slå i isen.
• Fiska inte på nyisen ensam.
• Mät isen ofta, den kan variera i tjocklek från hål till hål.
• Mobiltelefonen i vattentät påse.
Fisketips för pimpelfiske
Vid pimpelfiske efter vild öring eller regnbåge, röding och öring i inplanteringssjöar fiskar han med mormyskor eller minibalanspirkar.
– Om du har provat de vanliga mormyskorna, som bara guppar upp och ner när du gör ett lockryck, och ingenting händer, så kan du byta till en platt mormyska som glider ut som en balanspirk. Ibland vill fisken att det ska hända någonting. Du kan också låta mormyskan/balansaren glida ut åt sidan och sedan ge slaklina så den landar på botten. Sedan kan du studsa mormyskan tillbaka ungefär som när man jiggar. Det brukar funka, säger Magnus.
När han isfiskar efter abborre använder han i stort sett bara vertikalpirkar, men det går att få den att ”simma” lite mer lockande.
– Om du lyfter pirken, släpper den och ger slaklina så kan den simma ut som en balanspirk och då brukar abborren suga i sig den, tipsar Magnus Hansson.
Issäkerhet
Isvett enligt Issäkerhetsrådet: Gå aldrig på is om du inte är säker på att den håller. Kärnis ska vara minst tio cm tjock.
Svenska livräddningssällskapets ramsa är bra som minnesregel om var farorna kan finnas; Vass, råk, brygga, bro, udde, avlopp, utlopp, inlopp, sund, grund, vindbrunn.
Dessutom kan ett snötäcke dölja svag is. Generellt sett är isen svagare i skärgårdar och hav än i insjöar. Saltet i vattnet gör isen bräcklig.
Läs mer på www.issakerhet.se. Inget pimpelfiske är värt att gå igenom isen för.
