Fiskebutikernas vobbler, spinnare och drag väcker habegär. Köpsugen tittar man in och går hem med draglådan full och plånboken tom. Knappt har man pengar till fiskekort och funderar om man skulle tagit några billiga jiggar istället. Jiggfiske är både relativt billigt, mångsidigt och väldigt effektivt. Per Lindberg går igenom allt du behöver veta om jiggfiske.
Text: Per Lindberg Foto: Per Lindberg, Knuts Conny
Nappet är lätt men tydligt. Ett snabbt ryck som fortplantas genom spöet och avslöjar att något varit framme och snappat bakom båten. Spänd höjer jag åttafotaren, håller still några sekunder och ger löslina. Betet sjunker i fritt fall någon meter innan spötoppen nickar till och linan stramas upp igen. Kanske manövern lockar. Oregelbundna och avvikande rörelser kan göra det. Som spasmer hos en skadad småfisk väcker rovlystnad hos en större. Det hoppas jag och håller spinnspöet stilla som ett känselspröt mot undervattensvärlden. Men det förväntade hugget uteblir.
Jag gör om med mer löslina. Linvinkeln blir brantare när jiggen sjunker djupare men bara för några sekunder innan betet åter stiger uppåt som en flyende löja. Hugg då, tänker jag och gör ett lockryck till. Hugg då för tusan…
Och som det hugger!
Spöet viker sig mot ytan. Bockar och bugar utan att en decimeter lina går av spolen. Bromsen är för hårt ställd och bataljen nästan lika stum som det varit handlina. Sekunder från linbrott lyckas jag lätta på inställningen och det plötsliga enviget går från armbrytning till drillning med en silverblank Vänerlax på kroken. En härlig fisk som efter några krumbuktande språng glider i håvnätet med en vit hårjigg fast förankrad i mungipan. Jiggfiske är måhända ett udda val för lax på denna sjö, men bevisligen effektivt.
Jiggar, ett allroundbete
Jiggen är ett allroundbete som funkar i de flesta lägen. Dagen innan drog vi djupabborre i fjärdens kyliga källarplan och veckan före rundbukig gös på en grundtopp. Så kan jag även se tillbaka på spännande vertikalfiske på röding, strömöring i norr liksom torsk, sej och bleka vilka gärna slukar en jigg i större format vid havsfisket.
Tvingades jag välja bara en betestyp skulle det bli jigg. Tunga för djupfisket och lättare för grundvattnet. Är vikten rätt räcker det långt och det är just detta att jiggfiske kan ske från ytan till djupaste håla som gör det så effektivt. Oavsett om den rörliga delen är av mjukplast, hår eller fjäder. Dessutom är det enkelt att lära sig hur man fiskar med jiggar.
Numera förses de flesta jiggskallar med någon form av gummiartad mjukplast som kropp. Men naturmaterial ska inte föraktas. I USA och Kanada är fortfarande jiggar med svans av hjorthår populära för den nordamerikanska gösen, walleye. Speciellt fiskliga blir de med en liten fiskstrimla på kroken och attraktionen kan ökas genom att låta dem ligga och dra i en påse eller plastask med betesfisk. De porösa stråna från vitsvanshjortens svans, bucktail, suger åt sig och knepet används även med salami, ost, anis och andra specialdesignade dofter i form av spray eller pasta. Här kommer även tubjiggar till pass i vars innandöme något lockande kan tryckas in. Till och med brustabletter med bubbeleffekt, för den som vill joxa lite extra.
Jiggfiskets historia
Men att krångla till det går emot jiggfiskets idé som enkelt och funktionellt. Det är ingen slump att några av stenålderns första konstbeten var av jiggtyp, en snidad benkrok med fjädrar eller en hårbunt påbundet. Somliga skulle kalla det fluga och skillnaden mellan en liten hårjigg och bucktailstreamer är att jiggen har en vikt på krokskaftet. Men då vissa flugor förtyngs med coneheads eller kulkätting till ögon finns fler likheter.
Jiggen är också det konstbete som nått störst användning i yrkesfisket. Så kallade tunajiggar har gamla traditioner i Japan och det speciella spöfisket efter småväxta tonfiskarter som Bonito, ofta klassat som hållbart yrkesfiske, sker med en jigg på linan.
Den enkla kuljiggen med twisterkropp som blev populär i början av 80-talet för jiggfisket har med tiden kompletterats med nya varianter. Som tunga kompakta för jiggning på djupet och lättare av bärig typ för grunt vatten och ytskikt. Huvudets form har stor betydelse för fisketekniken. Framtunga jigghuvuden med flat nos används för långsamt, bottennära jiggfiske då de kan stå på bottnen med kroken pekande uppåt, huvuden där kroken är ledad kan ge livlig gång och smala huvuden är gjorda för att passa inuti tubjiggar. Hur jiggen uppför sig påverkas också av kroköglans läge. Långt fram blir jiggen baktung medan öglan längre bak flyttar tyngdpunkten framåt så att jiggen hänger mer horisontellt. Och här är vertikaljiggarna speciella.
Även om det finns olika typer av jiggar för vertikalfiske ter sig många förvånansvärt enkla. En runt decimetern lång bit mjukplast lätt avsmalnande mot krokänden. Vid en första blick tänker man att en sådan pinnliknande grej måste vara stel i vattnet och inte så lockande. Och stel är den onekligen, vid vanlig inspinning. Men vid det pimpelliknande vertikalfisket som jiggen är designad för dansar svansänden med små, mjuka rörelser som ofta framkallar fler hugg än livigt fladdrande jiggar. Speciellt vid gösfiske då påslagen ofta kommer när jiggen bara rörs lite grand eller hålls stilla.
Trappstegsspinn är bra vid jiggfiske
Annars har ju lite yvigare rörelser med upprepade spöknyckar blivit betecknande för begreppet jiggning. Missvisande då det även finns andra tekniker för jiggfiske. Som att hålla spötoppen helt stilla och göra korta spinnstopp så jiggen ömsom dyker och stiger mot botten, trappstegsspinn som det heter. Personligen föredrar jag detta sätt där försiktiga småhugg lättare märks. Napp som avslöjar var fisken står och där man gärna nöter lite extra, provar en annan jigg eller kommer tillbaka och frestar en stund senare.
Jiggfiske är i mycket ett fiske på känn. Oavsett spinn eller haspel ska spöet vara lite styvare men känsligt så det fortplantar lätta napp ända ner i handtaget. Ett sätt att testa klingans känslighet är att trycka spötoppens ögla mot halsen på en villig kamrat. Är spöet av det rätta virket (och kamraten) ska du känna vibrationer i handtaget när kamraten pratar. Men observera att metoden kräver viss försiktighet och att trycket mot halsen inte behöver vara hårt. Om toppen bryts finns risk att skada sig.
Redskapen för jiggfiske
Ett spänstigt 8 fots spö i kolfiber eller composit med topp- eller tredjedels aktion och 7-28 grams kastvikt är allround medan 10-40 gram passar bättre för den som jagar större insjöfisk med tyngre jiggar. För abborre och mindre ädelfisk är ett lättare 7-8 fots lämpligt medan det salta kustfisket tarvar kraftigare don. Speciellt vid fiske från land där 9-10 fot och kastvikt runt 50-60 gram kan behövas.
För det riktigt tunga fisket med jättejiggar efter gädda eller mer krävande kustfiske då ström och djup ställer krav kan det vara nödvändigt med ett extra kraftfullt spö som hanterar 100 grams kastvikter. Spön för vertikalfiske är styva och korta. Vanligen 5-6 fot som är behändiga i båten och passar det speciella ändamålet.
Några ord om linor för jiggfiske
Ett väl fungerande spö ger mer känsla och gör jiggfisket effektivt. Men utan en bra lina kommer inget spö till sin rätt. Vanlig heldragen nylonlina funkar men dess töjbarhet gör fisket okänsligt. Visserligen finns heldragen lina med mindre stretch som funkar bra på grunt vatten och korthåll och en gång i tiden var Prime Plus med sin speciella kärna ett framsteg. Men numera används mest superstark konstfiber som Dyneema och Spectra. Det ger tunna, starka linor med lågt vattenmotstånd som öppnar upp för mindre jiggar, lätta spön och smidiga rullar.
Dessa helt stumma linor har många fördelar, men kraftiga mothugg kan ge snöplig verkan. Är spöet styvt och hugget kommer på kort lina bör man hålla igen så inte jiggen slits ur käften på försiktigt nappande eller lösmynt fisk. Förutseende jiggfiskare skarvar i några meter fjädrande nylonlina eller liknande som tafs. Nylon är lätt att knyta och nötningshärdigt mot skrovliga bottenstenar men många experter föredrar fluorcarbonlina som är mindre synlig i vattnet. Skarven till huvudlinan görs med en Grinner skarvknut eller liknande. Riktas fisket mot skarptandade arter som gädda kan en tunn och smidig wiretafs krävas.
Vikten på jiggen är viktig
Oavsett utrusning ska jiggen ha rätt vikt. Är den för lätt sjunker den inte tillräckligt snabbt eller begränsar kastlängden och är den för tung kanske den sjunker för fort och fastnar i bottenbråte. Faktarutan här nedanför visar riktpunkter för jiggvikt/djup, men tänk på att även ström och avdrift påverkar liksom hur snabbt jiggen fiskas in. Vertikalfiske på lite större djup kan också kräva en tyngre jigg som snabbt sjunker till rätt nivå. Som när ett fiskeko dyker upp på ekolodet.
Att kontrollera jiggens djup är avgörande. Inte minst för pelagisk fisk som simmar runt i de fria vattenmassorna i sjöar och hav. Fisket kan börja med jiggar av varierande vikt för att allt eftersom riktas mot det djup som ger hugg. Gösen är en art denna teknik funkar bra för och då helst med större, bäriga jiggar som möjliggör långsamt inspinning.
Här gäller det att hitta en balans mellan vikt och form så att jiggen befinner sig i huggzonen så länge som möjligt. På djupare vatten bör därför inte jiggen vara för lätt så att sjunktiden blir onödigt utdragen. Är inte jiggen allt för tung kan en extra tjock nylontafs på några meter bära upp den lite mer så att inspinningen kan göras ännu långsammare. Experimentlystna kan fästa en bit flytande fluglina på tafsen som ytterligare ökar bärigheten vid detta speciella jiggfiske.
Variera ditt jiggfiske för framgång
Fiskelycka bygger på experiment och variation och test av olika jiggar. Modeller finns för varje tänkbar teknik och bilderna visar en del av den rika floran av fantasifulla kreationer. Jigglådan kan lätt svämma över, men dessbättre är jiggar jämförelsevis billiga. Att få bottennapp och dra av linan blir inte så dyrt som med en dyr vobbler.
Den som går in för att pressa pris gjuter huvuden själv, stöper kroppar eller binder egna jiggar av naturmaterial. Välsorterade fiskebutiker har formar och till hår- och fjäderjiggar ger flugbindningsmaterial stora möjligheter. Gjutning ger också fördelen att kunna välja en viss typ av krok. Krokarna på jiggar är ibland kassa och rätar sig vid tuff drillning, vilket hände mig med en rymd regnbåge i magnumformat. Fjället som satt kvar på hullingen var stort som en tumnagel.
Är jiggen misstänkt billig bör man testa kroken genom att böja den lätt baköver. En bra krok ska vara stum eller fjädra tillbaka. Jiggar av bättre märken använder krok av hög kvalitet med laserslipad eller kemvässad spets. Vilket återspeglas i högre pris. Men det är det värt när storfisken biter. Som den gör på jigg.
Spö för jiggfiske
Välj ett spänstigt spö med topp- eller en tredjedels aktion. 7-8 fot är allround för ström och insjöfiske. 8-10 for för kust- och tyngre gäddfiske. För vertikalfiske finns speciella, korta spön.
Lina som passar till jiggfisket
De flesta jiggfiskare föredrar stum lina av Spectra eller Dyneema fiber. Tunn diameter ger lätt utrustning och effektivt fiske. Skarva i en bit heldragen lina som tafs. Gärna flurocarbon som knappt syns i vattnet.
Stinger kan vara effektivt
En extrakrok som sticker ut bakåt krokar försiktigt nappande firrar. Fästes med en kort linstump i jiggens ögla.
Jiggvikt och djup:
- 1-3 meter 5-15 gram
- 3-5 meter 10-25 gram
- 6-10 meter 20-35 gram
- 10-15 meter 30-50 gram
Vill du läsa mer om utrustning och få tips för ditt fiske? Du vet väl om att du här på Svensktfiske.se kan sortera artiklarna för att hitta det just du vill läsa om? Här har vi exempelvis samlat alla artiklar taggade med tips och råd.
