Emellanåt lyckas vi sportfiskare fånga riktigt udda arter. Ovanliga, konstigt utseende eller bara vackra. Svenskt Fiske presenterar några av dessa rara arter och givetvis tips på hur du fångar dem.
Text: Markus Lundgren Foto: Markus Lundgren, team Isola
Illustration:Linda Nyman och Karl Jilgs/ArtDatabanken, SLU
Uppfattningen om vad som är en udda art skiljer sig givetvis från sportfiskare till sportfiskare. För en ovan nybörjare kan den första rötsimpan vara alldeles speciell, medan den rutinerade artfantasten behöver kroka något alldeles särskilt för att lyfta på ögonbrynen. I denna artikel tipsar vi om några arter som väldigt sällan krokas av sportfiskare i svenska vatten.
Bergvar
En av våra sällsynta sportfiskefångster är bergvaren. Sannolikt har bara ett halvdussin exemplar spöfångats i Sverige och hittills har inget nått upp till 250 gram, vilket krävs för att bli svenskt rekord. Det största kända exemplaret var jag själv med och fångade en varm sommarnatt invid en brant bergskant i Gullmarsfjorden 2011. Det var min fiskebroder Mattias Jonsson som i kolmörker drog upp en av Sveriges i särklass galnaste dubbléer – en paddtorsk och en bergvar i samma lyft. Den bergvaren vägde 235 gram och nöp en räkbit på sydsidan Smörkullen.
Året innan fångade Gustav Ljung en något mindre bergvar på klippiga bottnar vid isfiske på Gullmarsfjorden och ett mindre exemplar fångades i Öresund samma år. Arten är uppenbart aktiv vid sämre ljusförhållanden och på natten kan de hittas riktigt grunt. Bergvarens skålformade undersida gör att den kan skapa ett undertryck mot underlaget och därmed sitta fast på lodräta klippväggar. Duktiga norska artjägare har tagit fasta på det och letar nattetid efter bergvarar längs norska kustens branta kustklippor.
Även om den idoge artjägaren sannolikt har bäst chans till fångst genom riktat nattfiske, så finns undantag. När vi en solgassande augustidag 2017 fiskade berggylta i norska Langesund hivade – till min stora förvåning ska tilläggas – min rutinerade teamkamrat Magnus Durell in en bergvar på 240 gram i båten. Även här var det en räka som fick bergvaren att hugga. Det ska nämnas att det norska rekordet ligger på blygsamma 319 gram, men att en svensk bergvar kommer att pressa vikten till magiska 250 gram inom en snar framtid ser jag inte som omöjligt.
Guldlax
En av mina personliga favoritarter är tveklöst den storögda, djuplevande guldlaxen. Jag har under de senaste två decennierna haft förmånen att fånga något dussin exemplar under min traditionsenliga augustivecka i sydnorska havsfiskemetropolen Langesund. Guldlaxens stora fjäll är silverglänsande, men den skimrar ofta i guld över ryggsidan. Fjällen är anmärkningsvärt sträva och släpper lätt så fort man greppar fisken.
Guldlaxens mest framträdande karaktär är dock de gigantiska ögonen, ett tydligt tecken på att arten trivs på djupare vatten och ett säkert skiljetecken från nästan alla andra fiskarter i Skagerrak. Enligt litteraturen luktar guldlaxen gurka, men det är inte en lika framträdande doft som hos norsen. Noterbart är också att den lilla laxfisken har en fettfena.
Arten har likt bestånden av kolmule reducerats kraftigt av storskaligt industrifiske i Skagerrak och Nordsjön, men den fångas trots allt fortfarande emellanåt i Skagerraks djupare områden. Vi har själva fångat ett mindre exemplar på drygt 100 meters djup utanför Väderöarna, annars är det djupen runt välkända 10-gradarn och in mot Langesund som är kända fångstplatser i Skagerrak. Fiske på stentoppar och hårda branter på 100–250 meter och ett långt tackel med inte alltför stora krokar och tunna fiskstrimlor brukar vara rätt melodi. Guldlaxen går ofta i stim och det är inte ovanligt att man får flera i samma område.
Enstaka exemplar har också fångats vid isfiske på Gullmarsfjorden under senare år, även om riktigt små exemplar är svåra att skilja från den något mer långsmala silverfisken. Gullmarsfjordens unika status som tröskelfjord gör att salt och tungt Atlantvatten emellanåt fyller upp fjordens djupare delar, vilket skapar förutsättningar för ett unikt växt- och djurliv. Det har varit under de sällsynta isvintrarna i början av 2010-talet som rutinerade artjägare med småkrokstackel lurat upp udda arter som bland annat förmodade guldlaxar. Även Rolf Johanssons svenska rekord, en i sammanhanget riktig bjässe på 730 gram, fångades på 60 meters djup vid isfiske utanför Skredsvik 1997.
Vitrocka
Jag minns så oerhört väl min första vitrocka. Jag hade haft arten överst på listan över drömfiskarnas drömfiskar i flera år. Visst, med den typen av finväderprognos som krävs så blir det bara ett eller möjligtvis två djuphavspass på ett år, ibland inget. Med ojämna mellanrum högg den dock på mina teamkamraters makrillagnade djuphavstackel. Jag fick väga och fota den. Hoppet fanns där, men djuphavsfiskets grå eminens fortsatte att gäcka mig.
Det var en junidag 2013 som djuphavsspöet böjde sig så där alldeles särdeles djupt. Det är 400 meter djupt och den gör inte en knyck på hela vägen. Solklart rocka, och i våra vatten är det numera bara vitrockan som är så tung av de platta broskfiskarna. Det är fortfarande en fantastisk känsla när man får fånga och återutsätta en vitrocka, men den där sommarnatten 2013 glömmer jag aldrig.
Efter det har det liksom lossnat. I litteraturen kan man läsa att arten är solitär, vilket inte alls stämmer. Många gånger har vi fångat upp till tre vitrockor samtidigt på samma lilla fläck. I ett fall fick vi två vitrockor som högg på sekunden samtidigt. Får man en vitrocka är det alltså bra chans till flera.
Ett makrillagnat djuphavstackel som får ligga ganska still på botten brukar vara det bästa. Tänk på att riktat fiske efter rocka på djupt vatten även ger bra chans till den mindre släktingen klorocka, så överdimensionera inte krokarna.
En snabb slagning i Sportfiskarnas storfiskregister visar att vitrockorna på Bratten fångats på 280–365 meters djup, medan fångstdjupen på det andra kända djuphavsområdet 10-gradarn i huvudsak är från 380 meter ner till bråddjupen på som mest 500 meter. Olof Ohlsson, medlem i Sveriges kanske mest rutinerade havsfiskegäng Confidence, innehar svenska rekordet. Det är en fisk på 11,7 kilo, vilket också är strax över norska rekordet. Skidåkning och oljetillgångar är de bättre på, men Skandinaviens största vitrocka är svenskfångad!
