Gunnar Westrin menar att det finns orsaker till varför harren inte hugger. Det är inte sant att uteblivna hugg alla gånger beror på flugan. Läs Gunnar Westrins funderingar om flugfiske efter harr.
Text och foto: Gunnar Westrin
Jag har förstått att harren har styrt mitt flugfiskeliv. Det första fröet såddes i Jämtland redan under femtiotalet, då den första harren högg vid hemmets båtlänning i voluminösa Ströms Vattudal. Ett tjugotal år senare fick jag mitt livs harr i en liten fjällsjö på Sandåslandet, norr om Kiruna.
Råneälven gav mig frossan
Dagen innan jag skulle börja mitt skoljobb i Råneå hösten 1972, fick jag en snygg fisk vid flugfiske efter harr i Råneälvens strömmar mitt i Råneå. Jag bestämde mig på stående fot att i byn skulle jag stanna och inte blev det sämre av att hela länet tycktes krylla av fina harrvatten.
Jag har noggrant antecknat alla mina fisken i mina dagböcker. Intressant läsning är att valet av flugor relativt radikalt har skiftat genom åren. Trots detta har fisklyckan inte förändrats nämnvärt, gamla klassiska mönster fungerar fortfarande lika bra som de nyaste kreationerna vid flugfiske efter harr.
Lästips: Här har vi samlat alla våra artiklar om flugfiske.
Tidens flugval vid flugfiske efter harr
I mina journaler kan jag läsa om storheter som Royal Coachman Fan Winged, Red Tag, Coachman i storlek 10, Blue Winged Olive och PTJ-nymfen för att nämna några. Klurigt var att under min första tioårsperiod i byn var en av de populäraste flugorna en klassisk Européa 12 bunden på en hyffsat stor streamerkrok?
Naturligtvis bör man hålla koll på det allmänna insektslivet, en vital del av flugfisket som aktivitet. Entomologiska studier är alltid värdefulla. Däremot är det inte säkert att harren är särskilt intresserad av alltför noggrant bundna imitationer. Det finns något annat därute i strömmarna som har ältats i generationer. Något fördolt i stängda rum.
Skamfilade flugor fiskar bäst
Jag vet att många av oss har svingat en och samma fluga i samma ström under en hel dag. Harrarna har varit som tokiga, hugg i nästan varje utlägg. Ju mer flugan har trasats sönder, desto huggvilligare har fiskarna blivit. Plötsligt lossnar flugan och du knyter raskt på en nybunden i samma mönster. Det är då vanvettet lurar bakom fjällbranten, eftersom harrarna oftast ignorerar den nya kusen.
Den oförglömlige flugfiskaren Åke Bodén, mannen som en gång i tiden skapade ÅBO-sländorna i kork, tyckte att man borde binda flugorna slarvigt, sånt gillar fiskarna?
Det har faktiskt hänt att jag har demolerat nybundna flugor för att fisken ska fortsätta att stiga. Ett korkat tilltag, oftast utan vidare framgång.
Arten har några mysko företeelser som jag inte blir klok på.
Entomologisk kullerbytta
En annan gång kommer du fram till dina drömmars fjällström och ser till din glädje att harrarna vakar som vore de besatta. Du kollar insektslivet och konstaterar att det är nattsländor som gäller. Du knyter på en likartad imitation av typen Européa 12. Ingenting händer. Du prövar nya kopior men inget positivt sker. Galenskapens fula nylle grinar dig i ansiktet.
Av en slump blir en harr krokad av misstag. Det blir middagen. Efter rensningen visar maginnehållet på fullt utvecklade nattsländor. Mysteriet växer till oanade dimensioner. Harrarna borde vara intresserade av en E-12, eftersom fiskarna synbarligen åt just nattsländor?
Jag har varit med om ovan beskrivna inferno många gånger och har fått fenomenet förklarat för mig. Fisken jagar kläckningsfärdiga puppor och når de oftast just under vattenytan, då vaket bildas som lurar oss. En del av dessa uppätna puppor kläcks sedan i fiskens matstrupe eller i magen. Det var puppor vi skulle ha fiskat med den gången, trots alla plaskvak.
Personliga flugaskar till harren
Min idé om flugvalets bryderier har genom åren gett mig en personlig bild på hur flugfisket har artat sig. Man behöver inte tusen flugor i tio askar för att lyckas. Grundtesen för mig är att vi måste vara på rätt plats i rätt tid. Punkt två är att i lugn och ro läsa av ett vatten. På plats tre kommer flugaskarnas innehåll. En mångårig polare till mig sa en gång att han tyckte det var så trevligt att titta i mina flugaskar.
-Dina askar bjuder in mig till dina gamla vänner, som Sveneric Loodh, Rolf Smedman och Åke Bodén med flera.
Minst åttio procent av mina flugmönster härstammar från 1960-70- talet och inte får jag sämre fiske än någon annan som nyttjar modernare dunkrokar. Jag vill känna fläkten från förr, höra kompisarnas röster och retfulla kommentarar när jag öppnar en ask. Minnen behöver inte vara tung nostalgi. För mig är det ren glädje att kamraterna fortfarande är med på fjället.
Innehållet i mina flugaskar till flugfiske efter harr består till stora delar av nattsländeimitationer och puppor, Sveneric Loodhs Pastorn (Bradshaws Fancy Variant), Åke Bodéns korkflugor (ÅBO-sländan med korkvinge, med korkkropp och ÅBO-puppan i kork), gråspräckliga dagsländor i olika storlekar med lämpliga nymfer och naturligtvis E12 och Klinkhamer. Ett kilo kaffe på det så klarar jag en vecka till fjälls. Plötsligt blir det alldeles förtvivlat tyst och lugnt. Inte ett vak så långt ögat kan se. En timme senare kan det vara full fart igen.
