Norrland har en enormt lång kust. De flesta sportfiskare försöker fånga havsöringen i älvarna och åarna trots att fisken under stora del av året simmar nära kusten. – Det finns helt enkelt ingen tradition här. Men när man väl har fått en havsöring på ett par kilo, och känt kraften i fisken, så blir man lite besatt, säger Peter Hellström, Hudiksvall, som kustflugfiskat i tolv år.
Text: Lasse Hallberg Foto: Svanthe Harström
Havet glittrar. Den här aprildagen blåser det från sydost. Det lockar ut några av de fåtal sportfiskare som jagar havsöring efter Norrlandskusten. Peter Hellström greppar flugspöt och följer stigen längs med stranden på utsidan av Hornslandet, en bit öster om Hudiksvall.
– Det här fisket handlar mycket om att hitta bra vikar med både sand och stora stenar, så kallade leopardbottnar. På våren letar man sydvända vikar. Där är vattnet varmare när det blåser från söder och där kan man hitta stora koncentrationer av havsöring, berättar Peter.
Det finns oändligt med fiskeplatser längs med Norrlandskusten. De tar tid att fiska igenom, det tar tid att hitta vägar som leder ner till vattnet och där man får parkera.
Vi kommer fram till en vik med en liten stenö vid inloppet. Vi går runt hela viken och ut mot öppna havet. Där börjar Peter kasta sin fluga mot det smala sundet.
– Det här är ett erkänt storöringställe. Det var en som fick en havsöring på 6,3 kilo här för något år sedan. Det var vid spinnfiske, säger han och lägger ut sin fluga.
Själv fick han ett 70-tal havsöringar under en säsong och under vårfisket 2015 en rejäl fisk på uppskattningsvis 3,5 kilo. Men det har sedan också blivit någon på fyra och på fem kilo.
– När havsöringen tar så sticker den rakt ut och tömmer rullen på lina. Det är bara att hålla i grejorna. Det blir en riktig fight. Det är sjukt vilka fiskar att kämpa, i alla fall de större, säger Peter som nu har slutat att fiska havsöring i älvar som Ljungan.
Längs med västkusten, Skånekusten och Stockholms skärgård är sportfisket även med fluga utbrett, men havsöringarna som fångas vid Norrlandskusten är i jämförelse mycket större.
Vinden friskar i, men Peter pressar sina kast rakt mot vinden. Det behövs inte så långa kast för havsöringen går ända in till land för att jaga mat.
– De äter tångmälor, spigg, tobis och naturligtvis strömming. När värmen kommer och strömmingen går in mot land för leken så är det många havsöringar som följer efter. Lättare mat än så går det inte att få för dem, menar Peter.
En så kallad Baitfish-fluga, som ska likna en liten fisk, fungerar utmärkt vid havsöringsfisket.
Variera hemtagningen
Vi spanar in i viken bakom udden. Där är det lite lä. Ibland kan man se öringar som plaskar i ytan när de jagar spigg.
– Kasta ut flugan, låt den sjunka ner lite och ta hem linan med jämna tag. Gör några stopp. Ofta tar fisken när du gör ett stopp och flugan sjunker ner lite, förklarar Peter.
Men han varierar ofta mellan korta och långa hemtagningar. När det bara är lite av linan och tafsen kvar i vattnet lyfter han spöt och sveper in flugan.
– Det är bra att göra, för ofta kan havsöringen följa efter ända in till land och då ser man att det finns fisk där. Annars kan man missa det och tro att det är fisktomt och sluta fiska, förklarar han.
Vi har nu fiskat av tre inlopp till vikarna. Peter är lite förundrad över att det inte hugger, men vattnet har sjunkit och är extremt klart. Vi går tillbaka till bilen och kör till en annan vik. Här blåser det ännu mer. Bra för fisken, men svårt för flugfiskaren.
– Varför flugfiske? Det kan vara lättare med spinn, men med fluga kan man fiska långsammare och fiska av grundare områden. Jag tror man fiskar mer naturtroget med fluga. Det är svårare och det gillar jag. När man väl får en fisk så är belöningen så mycket större. Jag kan vara ute 20 gånger utan att få någonting, men så nästa gång kan jag få 3–4 stycken på en gång, säger Peter och ler stort.
Så ringer Kalle, Peters fiskekompis. Han har fiskat i fem olika vikar utan ett hugg, men i den sjätte får han tre havsöringar.
Vi åker dit. Kalle är nöjd. Han har tagit rätt på två av de tre fiskarna – silverblanka torpeder på en liten bit över kilot.
– Jag spinnfiskade ganska länge men så såg jag ett plask inne vid land. Jag gick runt viken och när jag la ut flugan så tog en direkt. Sedan fick jag två till. Den ena stack iväg med hela fluglina och 30 meter backing, och hoppade två gånger. De åt nog spigg, säger en nöjd Kalle Palmqvist, Hudiksvall.
Det som han var med om är kustfisket i ett nötskal.
– Ska man fiska på riktigt så ska man flytta på sig och inte stanna i en vik. Gå gärna och fiska igenom ett par vikar. Blir det inget så sätt dig och fika och prova sedan igen. Det har hänt mig flera gånger att när jag gått tillbaka så är det fisk där det tidigare varit tomt. Om det inte är någon fisk där så åk till några andra vikar, men åk då inte långa sträckor för då går det bort fisketid, säger Peter Hellström och lägger ut ett nytt kast.
Hudikborna Peter Hellström och Jon Steringer gillar flugfisket på kusten under hösten. Lugna dagar kan ibland erbjuda fiske efter ytjagande havsöring,
Höstens fiske
Det är i slutet av november. Det är minus fyra grader på E4 på väg mot Hudiksvall. När vi parkerade vid en av vikarna på Hornslandet så är det plusgrader. Det blåser från syd och efter att ha provat på västsidan av den långa halvön beslutar vi oss för att åka på östra sidan, den som vätter mot det öppna havet. Där är det vindstilla och havet ligger ganska blankt. Det är kanske inte helt optimalt om man jagar havsöring.
– Är fisken på G så ska det inte vara svårare. Jag var här en höst vid samma tid och kom ner och gjorde ett kast och hade ett hugg på en gång. Jag gjorde ett kast till, då nyper det på en fisk samtidigt som jag ser ytterligare en öring som går upp och vakar. Det slutar med att jag fick sju öringar den dagen. Alla visade sig i ytan och jag kastade på vaken. Det händer ofta på hösten, när det är lugnt, att man ser fisk som går och vakar, berättar Peter Hellström.
Det är även lugnt på land. Sommarstugeägarna har åkt hem, de är inga båtar på vattnet och inga nät i vattnet. I Gävleborgs län är det nätförbud 15 oktober– 30 november. I det kustnära nätfisket, i Gävleborgs och Västernorrlands län, får man lägga nät innanför tremeterskurvan. Det är ett stort problem för havsöringsstammen. I Västerbottens och Norrbottens län har det nätfisket stoppats sedan 2006, och det har gett en positiv effekt för havsöringsstammen. Den kunde vara ännu bättre, med ökad tillsyn.
Det som skiljer vårfisket från höstfisket är vattentemperaturen. På våren söker sig fisken till varmare sydvända vikar.
– Tidigt på hösten är det svårt att få dem på fluga, för havsöringen går längre ut. Nu när det blir kallare vatten kommer de åter närmare land, förklarar Peter.
– Annars får vi fisk på samma ställen under vintern, våren och hösten. Det är helt enkelt bra matställen, säger Jon Steringer, som också är med på den här havsöringturen.
– Såg du vaket, det var fisk där… 15 meter ut!
En bit ut ligger en stengrynna, mellan den och land visade sig en fisk igen mycket försiktigt. Nu blir det aktivitet. Peter går norrut och Jon söderut. Linorna flyger genom luften och levererar flugorna som ploppar ner.
Peter är lite het. Han borde ha lagt ett kast från en bit in på land, för när han tar ett steg ut i vattnet flyr en öring utåt.
Det är ett ”stensäkert” ställe, men vi ser ingenting mer och får ingen fiskkontakt.
Vi bryter och kör till en vik söderut. Här finns en båthamn, båthus och massor av sommarstugor. Men nu är vi här ensamma, vi och havsörnarna – och förhoppnings också några havsöringar.
En flugfiskares kustask med imitationer som ska likna spigg, tobis, tångmälor och naturligtvis strömming.
Flugor vår och höst
Flugor? Vad säger en rutinerad havsöringfiskare om skillnaden för vår- och höstfisket?
– Egentligen är det ingen skillnad, men av någon anledning så brukar jag dämpa ner fisket på hösten och fiska långsammare och med mindre flugor. Hitintills har det stämt. Nu på hösten fiskar jag med imitationer av märlor när det är lugnt, gå ner i tafstjocklek och köra lite finfiske. Det är förbannat roligt, tycker Peter.
Många vill fiska när det blåser. Fisken är mindre skygg och vattnet rör upp lite bytesdjur. Men det är kallt och man blir frusen,
– Så tänkte jag också, men jag åkte ut vid lugna förhållande och upptäckte att jag såg lite vak. Hösten 2016 var jag ute åtta turer i sträck i december och stötte på vakande fisk. Ofta går de i stim. Det är nästan som att jaga ett rödingsstim. Man får sitta och vänta på att de vänder. Man får tänka till lite och inte bara stå och ”dunka” kast på kast, säger Peter.
Men det är inte alltid det händer. Det funkar inte bara att stå och spana vak. Det är bara bonus. Var beredd och ha koll.
– Man fiskar trots allt i havet och fisken är aktiv. Man ska alltid söka av, ser man ett vak så ska man gå dit för det kan vara en grupp fiskar som kan vara kvar där ett tag om man har tur. Det missar man om man inte är med, säger Peter.
Det är mycket tänkande i det här fisket. Det ingår i charmen. Ha en plan för fisket. Besök några ställen som du har bestämt dig för i förväg. Blåser det för mycket i en vik så åk till en annan.
– Samtidigt har det gett fisk när jag stannat kvar i en vik. En dag när det blåste testade jag en ny vik. Efter fisket satt jag på en klippa och skulle gå tillbaka till bilen efter strandkanten. Då såg jag ett vak. Jag skynda mig dit, tar några steg ut. Sju tio meter utanför såg jag en fisk. ”Nu är det kört”, tänkte jag, men jag gjorde ett kast. Det blev en virvel. En aktiv fisk men det hände ingenting mer. Så gick den upp igen, ett försiktigt head and tail-vak. Den var på väg mot höger och jag lade ut flugan med ett försiktigt kast, inget plaskkast. Jag gjorde en försiktig dragning och lät flugan sjunka. Jag såg att tafsen sträckte och gjorde mothugg och då satt fisken, en tjock tvåkilosfisk som gjorde en duktig rusning och hoppade tio gånger. Riktigt häftigt, säger Peter.
Vi fiskar av en vik och går sedan förbi båthamnen. Inte en rörelse i ytan. Det börjar kännas lite kallt. Jon kastar, jag kastar och Peter han … drillar.
– Jag kände någonting i förra kastet. När jag la om på samma ställe högg den direkt, ropar Peter och håvar strax en öring på över kilot.
Den silvriga sidan blänker i det sista solljuset. Den simmar tacksamt tillbaka i det kalla och vi andra är tacksamma för Peters uppvisning. Och Peter tittar lite tacksamt på flugan – en av hans många Vaskebjørn.
Peter Hellström visar med tydlighet att det går att locka Norrlandsöringar till hugg i havet.
Peters tips
- Leta sydvända vikar med blandade bottnar, sand och stora stenar. Det gillar havsöringen. Ta hjälp av sjökort eller Google Earth.
- Fiska med streamers som påminner om spigg, tobis och strömming. Prova också små flugor som liknar tångmärlor.
- Fiska med ett flugspö i klass 7 med 9–10 fots längd. Bra om det har kraftfull aktion så att du kan kasta mot vinden.
- Fiska med intermediate eller långsamt sjunkande lina. Kan vara bra med en sjunklina för att fiska av djupkanter.
- En linkorg kan vara bra så att inte linan ligger i vattnet. Då kastar du längre.
