När ljuset återvänder till vårt nordliga land, vikarnas is smälter och luften fylls av suset från flyttfåglarnas vingslag, då är det tid för gäddfiskarens frusna själ att åter vakna till liv. De första vårfiskepassen efter gädda är man alltid lika ivrig, lite som ett barn vid julklappsöppningen eller en ko som släpps på sommarbete. Det spritter i kroppen och det brukar krävas ett par fiskepass innan lugnet och fokuset infinner sig.
Text: Rasmus Ljungqvist Foto: Rasmus Ljungqvist, Mikaela Lantz och Tobias Fränstam
Ofta brukar de första passen i västkustregionens sjöar och vattendrag inledas i ett bistert februari med köldstela och svårtrugade gäddor. Det är i mars fisket brukar dra i gång på allvar men ibland fångas stora gäddhonor tidigt och det kan vara mödan värt att fiska de där tidiga men krävande passen.
Gäddans lek och uppväxt
Forskningen tror att det är en kombination av det allt längre dygnsljuset och den förhöjda vattentemperaturen som får gäddan att migrera mot lekvikarna. Möjligtvis känner de även lukten av andra artfränder och honorna märker på något vis att romkornen börjar mogna i romsäckarna. En gädda söker sig i regel mot samma lekområde där den själv är uppväxt och återkommer år efter år. I skärgården vet man att gäddor ofta söker sig upp i åar eller våtmarker som mynnar på kusten. Av egen erfarenhet vet jag att ett liknande levnadsmönster ofta återfinns även hos gäddor i sjöar och älvar med ett tillrinnande vattendrag.
Gäddan kräver grunt vatten med en rik vegetation för att lyckas med sin fortplantning, äggen fästs i vegetationen medan hanens mjölke sprutas över romkornen. Vikarna får gärna vara skyddade mot kylande vindar och söderläge är ofta fördelaktigt. Det grunda vegetationsområdet fungerar sedan som en perfekt uppväxtmiljö för det lilla gäddynglet. Här får den både skydd mot predation och erbjuds ett rikt födoutbud av kräftdjur, insekter och andra fiskyngel innan den vuxit sig tillräckligt stor och stark för att röra sig ut mot djupare och farligare vatten.
Fiskeplatser vid vårfiske
I många vatten anländer gäddan dagar till veckor innan själva lekbestyren börjar. Ofta är djupkanter eller områden med plattbotten i nära anslutning till viken eller åmynningen intressanta områden som fungerar som uppsamlingsplatser åt förleksgäddan. Erbjuder platsen dessutom skydd i form av vegetation, stenar och tillgång till bytesfiskar är platsen än mer intressant ur fiskesynpunkt. Djup på 2–6 meter är ofta en bra grund att söka efter.Inne i lekvikarna är det onödigt att störa lekande gäddor och ärligt talat är fisket sällan speciellt bra där. Många av gäddorna brukar vandra in i de grunda lekvikarna under sen kväll eller natt, möjligtvis för att hot från fågelarter som fiskljuse eller havsörn är lägre i skydd av mörkret. Min personliga erfarenhet är att det därför ofta kan vara väldigt lönsamt att fiska i nära anslutning till lekvikarna precis innan skymning. En marsdag för ett par år sedan hade vi under dagen fiskat en djupkant med skralt resultat under dagen. Vi visste dock om platsens potential och återvände för ett nytt försök i det sista ljuset och vilken succé det blev! På bara en halvtimme fångade vi gäddor på 8,5 kilo, 11,1 kilo och 13,9 kilo som vandrat in från djupet och parkerat på en tremeterskant strax utanför lekviken, under dagfisket hade vi endast fångat två gäddsnipor.
För den som inte har tillgång till båt är våren en av de allra bästa tiderna för landfiske. Gäddorna samlas på begränsade ytor nära lekvikarna och med hjälp av ett par vadarbyxor kommer du långt. Åar är en annan vattentyp där landfisket fullkomligen kan vara suveränt, leta gärna efter översvämningsdrabbade delar med mycket vegetation. I dessa miljöer leker gärna gäddor i strömmande vatten och träffar du rätt dag kan fisket vara väldigt givande och medelvikten ofta hög.
Anpassa betet efter förutsättningarna
Som vid allt gäddfiske gäller det att pröva sig fram efter vad som gäller för dagen eller vad som är effektivt i just det vattnet du fiskar i. Generellt är mina uppfattningar att man gärna kan gå ner lite i betesstorlek vid förleksfiske gentemot övriga årstider. Vattnet är kallt och gäddorna har inget större behov av att äta upp sig. Huggen är ofta försiktiga och man behöver inte vara lika orolig för att råka kroka gäddorna djupt, ett mindre bete krokar i regel bättre än ett stort och kan vara en fördel när fisken är lite köldstel och petig. Efter kalla nätter eller ett lågtryck står gäddorna ofta och trycker längs botten. Märker du att de inte är speciellt villiga att stiga på ett bete kan en shadjigg med stingerkrokarna riggade på ryggen vara suverän den här tiden på året. Låt jiggen dunsa i botten och veva hem den sakta i bottendyn, gör långa spinnstopp och låt jiggen ligga flera sekunder på botten innan du återupptar hemvevandet. Fångar du gäddor med många iglar på buken är det ofta ett tecken på relativt inaktiv fisk som du ändå lyckats överlista. Metoden påminner nästan om det så kallade Ned-fisket efter abborre och kan överlista annars svårfångade gäddor. Bra beten till denna metod är klassiska Relax 9”, Söderjiggen eller Westin shadteez.
När gäddorna är lite mer i stöten är Mcrubber en suverän jigg som har en härligt rullande gång även vid väldigt långsam hemspinning. När vattentemperaturen ökar i början på april så är Mcpike riktigt effektiv med sin lite hårdare gång som kräver ett något högre vevtempo.
För det något grundare fisket är jerkbaits en kategori som fallit lite i glömska men som kan få den mest kinkiga vårgädda på fall. Använd gärna en styv titantafs och ankra upp båten så att ni inte driver för att få bästa möjliga kontakt och känsla. Bra beten som sällan sviker är Buster jerk, Big Bandit, Westin Swim eller The Pig. En annan fördel som jerkbeten har är att de ofta är långkastande, inte speciellt vindkänsliga och metoden är aktiv med underbara klapphugg! Under våren tycker jag ofta att det är mest effektivt att fiska mina jerkbaits lugnt och sävligt med relativt långa spinnstopp, men försök att variera gången. Ibland kan en hård oförutsägbar knyck med spötoppen få den mest tjuriga storgädda att äntligen hugga.
Var rädd om framtida generationer
Gäddan tål vid vårens kalla vattentemperatur en återutsättning väl, tänk dock på att undvika att köra båt längst in i de grunda lekvikarna, fiska inte heller för hårt på samma platser.
Använd gärna hullinglösa krokar och tänk på att alltid stödja en romstinn hona under buken.
En bra gäddhåv är en fördel som bidrar med säkerhet, fler landade gäddor och en bra viloplats när du ska förbereda kamera, våg och måttband. Håvar från amerikanska Stowmaster håller en fantastisk kvalitet men är rejäla och kräver en ganska stor båt för att inte bli otympliga, Savagear har en vikbar budgethåv som lämpar sig fint till lite mindre båtar eller landfiske.
För att kunna kroka loss gäddorna krävs det att du har tillgång till en bra tång. En lång spetstång med raka käftar från exempelvis Jula eller Biltema duger fint och är enligt mig det bästa valet, smörj regelbundet med lite WD40 för bästa prestanda. Hookouts är svåra att få ett tillräckligt starkt grepp med och de går inte att bända med. Sitter krokarna i gälarna eller vid gäddans aorta placerad under dess tunga är det ofta bättre att klippa av kroken, till det behöver du en tillräckligt stark kraftavbitare. En stor gädda vägs bäst i ett fuktat vågsling eller en Ikeakasse, riktigt stora gäddor över 12 kilo kan dock behöva ett riktigt sling för att få plats. Jag brukar kroka loss gäddorna i håven, om jag ska mäta är en avkrokningsmatta en bra investering som även är skön att sitta på vid transport och som är suverän vid annat fiske. De flesta tillverkare erbjuder idag bra och snarlika mattor, välj gärna en som är vikbar och snabbtorkande.
Under våren har man som allra störst chans till stor gädda och tänker vi bara efter, förbereder oss rätt och fiskar med måtta kan de viktiga gäddhonorna få säkra nya generationer gäddor som då utgör grunden för ett fortsatt attraktivt och hållbart sportfiske.
Gäddfärgade beten är effektiva
Mina två största gäddor är fångade under våren på gäddfärgade beten. Kannibalism är mycket vanligt hos gäddan och i synnerhet under våren. De största gäddorna är alltid honor och i anslutning till lekvikarna möter de mindre hangäddor och unga individer som fortfarande lever i sin uppväxtmiljö.
En mindre gädda har samma långsmala kroppsform som större artfränder och passar därför perfekt i magsäcken. De är inte heller lika utsatta för predation som många andra fiskarter och blir därför lätta byten för en stor hona. Har du inte gett gäddfärgade beten en ärlig chans bör du tänka om. De är synnerligen effektiva, särskilt på våren!
Utrustning för vårgäddan
Spön: Mitt val är spinnspön på omkring åtta fot med en bra ryggrad och följsam aktion. Kortare spön kastar sämre, sliter mer på kroppen och leder ofta till fler tappade gäddor. De flesta tillverkare erbjuder idag riktigt bra gäddspön, min favoritmodell är dock handtillverkade spön från det amerikanska märket St.Croix. Två spön som kompletterar varandra fint är det lättare spöet: Top N´Tail och det kraftigare: Slingblade. Priset är högt men kvalitén och hållbarheten är nästan oslagbar.
Rullar: Både Shimano och Abu Garcia erbjuder högkvalitativa rullar i olika prisklasser. Jag föredrar en spinnrulle före en haspel till gäddfiske av anledningen att de är starkare och ger en bättre kontakt med betet. Abu är mitt förstaval eftersom de erbjuder en snabb och smidig service, dock tillverkar Shimano och Daiwa fina rullar. Som tips är Abu Garcia Revo Toro Beast en grym premiumrulle och Max Toro en fullt godkänd budgetvariant som inte gör dig besviken!
Lina: Flätlinan går att anpassa lite efter hur du bedriver ditt förleksfiske. Fiskar du mycket grunt bland stubbvass och andra hinder är det viktigt att inte underdimensionera, linan bör då vara på omkring 0,36 mm. Vid djupare fiske i klarvattenssjöar eller i starkt strömmande vatten kan linor kring 0,28–0,32 mm ge fördelen att kasta längre och bidra till en livfullare gång och bättre sjunkförmåga. Linor som jag har god erfarenhet av är Strikewire Predator X8 och Svartzonker Braid.
Tafs: Till jerkbaits är mitt förstaval enkeltrådig Titan på minst 75 pund som knyts med clinchknuten. Den ger en överlägsen gång på jerkbaits. Vid spinnfiske använder jag gärna Fluorocarbon på 1,2 mm, tunnare riskerar att bitas av. Coatade material på 90 pund ifrån Berkley eller Darts som flätas och eldas ihop är ett bra tafsmaterial till trolling som sällan sviker.
