Havsöringen får ursäkta. Det är vildlaxen som alla pratar om och som väcker heta känslor vid Byskeälven, några mil norr om Skellefteå i Västerbotten. I slutet av maj och i juni, när laxen stiger ett normalår, är det trångt på första forsnacken. Det är inte så konstigt när man i fångststatistik kan läsa om lax på över 130 cm.
Text: Lasse Hallberg Foto: Svanthe Harström
Det kanske går att missa den höga laxstatyn vid södra älvstranden när man åker över E4-bron i Byske. Men det gör inte sportfiskare från Finland, Tyskland, Skellefteå, Piteå och naturligtvis hela Sportfiskesverige.
Det tar inte många minuter vid strandkanten i juni innan man ser en stor laxrygg välva i ytan mitt inne i samhället, som Byskeälven klyver i två delar.
En pappa med sin tonårsson gör ett försök med spinnfluga. De är från Finland och tog färjan över från Vasa till Umeå för en fiskehelg. Och de är inte ensamma. Just den här dagen är sju av tio parkerade bilar från Finland.
– Det finna inga liknande älvar i den här storleken i Finland med så här stor lax. Det är därför vi kommer hit, säger pappan och fortsätter att kasta
Tre killar från Piteå står på södra stranden, strax ovanför den mindre vägbron, där Skellefteåvägen blir Storgatan. Året innan var de här 30 gånger.
– Jag har tappat tre och han en, säger Tommy Bergman och pekar på David Pettersson.
– Vi brukar börja här nere i början av säsongen med spinnfluga och senare åker vi uppåt och fiskar med drag.
Vildlaxälv
I Skellefteå kommun finns fem älvar varav tre är klassade som vildlaxälvar. Den koncentrationen av bra laxvatten finns ingen annanstans i Sverige — och nummer 1 är Byskeälven. Älven börjar ovanför Arvidsjaur i Norrbotten och rinner tio mil i Västerbotten. På de sista elva kilometrarna innan havet faller den 38 höjdmeter, vilket med alla forsar gör den till en utmärkt flugfiskeälv. Det lockar. Också att man kan fiska en mil älv på bägge sidor av älven på ett fiskekort. I december 1989 bildades Byskeälvens fiskevårdsområde Västerbottensdelen med 240 fiskerättsägare. Det var då det blev möjligt.
Men var är alla flugfiskare som fiskar med flugspö tidigt på säsongen? De kommer fram på kvällen när spinnfiskarna, som fiskar spinnfluga, har blivit färre – i alla fall mellan broarna i Byske och ner mot den stora poolen som kallas ”Slakteriet”.
I juni, när de första laxstegen kommer, är det fiskeförbud från bron ner mot första nacken och hela vägen till en hängbro ett par hundra meter nedströms från klockan sex på morgonen och fram till klockan arton.
Folkfest i kvällningen
Laxarna har simmat hela vägen från någonstans söder om Gotland innan de når Byskeälvens mynning. De fortsätter uppför Ytterstforsen, genom några hundra meter hårt vatten, och stannar till på första nacken för att äntligen få vila. Det är här på strandbrinken vid ”Slakteriet” som alla sitter och väntar på att klockan ska slå 18. Allas blickar riktas mot älven. Det finns något febrigt i ögonen som stavas BLANKLAX. Här väntar kända lokala storlaxfiskare som bland annat Krister Hedlund. Många är bara där för att titta på – det är lite av en folkfest.
Då var det dags. Spinnflugefiskarna sprider ut sig med några meters lucka och börjar kasta. Sänkerna plumsar ner i älven och i en tafs på max två meter sitter flugan som ska locka laxen till hugg. Sportfiskarna tar några steg efter varje kast och snart är den första helt nere på nacken, utan att någon lax bitit. Så drar Krister på någonting stort ungefär i mitten av älven. Hans spö är hårt spänt och han försöker backa upp fisken från suget. Men han är chanslös.
– Den var rejäl. Den la sig med bredsidan mot strömmen och gick ner i forsen. Nu måste jag byta tafs, säger Krister och rotar runt i fiskeväskan.
Tolv minuter senare är det dags för Mattias Viklund. Den här gången lyckas det och kvällen första lax vid ”Slakteriet” håvas, 87 cm lång och 6,8 kilo tung.
Erik Kågström är på tur strax efter, med ett egentligen lite för vekt spö och en haspelrulle, och landar en lax på fem kilo som han snabbt returnerar.
– Ingenting slår ett hugg av en blanklax. Man vet aldrig vad som kan hända, säger han nöjt.
De erfarna spinnflugefiskarna i Byske bjuder på en del tips. ”Slakteripoolen” består av två fåror. Det gäller att hitta ner i dem. Om du sedan får hugg gäller det att ”backa upp” fisken, annars drar den nedströms och är förlorad. För att lyckas krävs ett spö som tar vikter upp till 120 gram, 0,60 mm lina och en Ambassadeurrulle. Sänket får du anpassa till hur hård strömmen är.
Flugval för Byskeälven: Den vanlige och Bananen
Flugorna verkar vara ett enkelt val: Den vanlige och Bananflugan. Den vanlige föddes vid Byskeälvens stränder av de lokala laxfiskarna. Färgkombinationen är perfekt på humusfärga vatten. Gul, orange och brun vinge och ett distinkt hackel av blå fasan. Bananflugan är en skapelse av den rastlöse, men mycket framgångsrike lax- och havsöringsjägaren Micke Andersson från Östhammar, som fiskat av alla Norrlandsälvarna med enorm framgång. Som namnet skvallrar om är flugan gul och smutsgul. Flugans skapades för Byskeälven, som var hans favoritälv under många år. Det började 1993 med två tappade storlaxar. Den tredje landade han – 10,8 kilo. Han menar att det finns ingen starkare lax än den i Byske.
Problem med rotationsfiske
Någon kilometer uppströms samhället ligger ”Normans”. Just nu är det bara två flugfiskare där. Joonas Turunen från Finland, som kommer direkt från fisket i Mörrum för att fiska i Byskeälven. Hittills har han fått två laxar och en havsöring. Han hade precis på en lax som hoppade – och sedan gick lös.
Robin Nilsson från Borlänge är vid älven för andra året.
– Första gången tappade jag fem-sex fiskar och den sista försvann med halva backingen och allt. Jag hann inte nypa fast den.
Den gången i Byskeälven var det många fler spinnfiskare på ”Normans”. Då kan det bli lite problematiskt.
– Rotationen fungera inte på samma sätt mellan flugfiskare och spinnfiskare. Det är aldrig kul att sparka på någon för att sätta fart på dem. Och det togs massvis med felkrokad fisk på spinnfluga, berättar Robin.
Majoriteten som fiskar i Byskeälven har varit spinnfiskare och med en trend att allt fler som fiskar med flugspö söker sig dit kan det bli lite problem.
Tung utrustning för hård ström i Byskeälven
De flesta Byskeflugfiskare använder relativt tung utrustning. Långa spön, gärna femton fot, rullar med bra broms och utrymme för massor med backing. Det ger många fördelar. Du kan fiska flugan mer kontrollerat. Du kastar längre och har något rejält att hålla emot med när ursinniga Byskelaxen har huggit. Stora flugor är det som gäller under försommarfisket.
I juli och augusti kan du mycket väl använda kortare tvåhandsspön eller till och med enhandsspön.
Älven på Västerbottenssidan är indelad i fem zoner. De nedersta zonerna är omåttligt populära riktigt tidigt på säsongen.
Zon 1, från mynningen och upp till Lundbäcken, fiskas hårt när vattenflödet är hög. Det är egentligen bara där som du hittar fiskbara platser i början av säsongen. Ju längre in på säsongen och ju mer vattnet sjunker undan, desto fler platser blir fiskbara och såväl fisk som fiskare sprider ut sig längs stora delar av fiskevårdsområdet.
Jämfört med många andra laxälvar är fiskeplatserna i Byskeälven relativt korta. Vanligtvis fiskar bara en eller högst två fiskare i vattnet åt gången, men det finns många platser. De längre sträckorna, där flera kan fiska samtidigt, ligger en bit upp på zon 5 vid Blankselet. Den platsen är mycket populär efter midsommar.
Framgången bland många rutinerade Byskefiskare är att röra på sig och fiska av många ställen, istället för att stå och nöta på samma plats. De tycker det är bättre att istället komma tillbaka och göra några fler kast lite senare.
Förutom att kasta tunga sjunklinor ska en Byskefiskare vara beredd på att vada djupt tidigt på säsongen. Då kan du ”hänga” flugan så nära laxen som möjligt. Ha koll på linan annars kommer du hela tiden att gå i botten eller riskera att felkroka en lax. Det händer framförallt om du sveper flugan fort och djupt. Tänk hög spöföring och snäva kastvinklar. Det är där den djupa vadningen kommer in. Det har gett upphov till en speciell fiskeväst där fickorna mer eller mindre sitter uppe vid axlarna. Det är skomakaren, flugfiskaren och fiskeguiden Roger Viklund i Byske som 1999 skapade Byskevästen gjord av renskinn.
Positiv trend för Byskeälven?
Byskeälven var länge i en positiv trend.
- 1988, året innan Byskeälvens fiskevårdsområde Västerbottensdelen bildades, registrerades 50 fångade laxar.
- 2005 togs 335 laxar. 72 sattes tillbaka.
- 2014 landades 1199 laxar. 1001 återsattes.
- 2015 fångades 1322 laxar. 1105 fick simma vidare.
- 2016 togs 885 laxar. 713 återsattes.
- 2017 landades 722 laxar. 557 sattes tillbaka.
- 2018 fångades 198 laxar. 143 släpptes tillbaka i vattnet.
Tre mil upp i älven ligger Fällfors där det finns två fiskvägar förbi fallet. En äldre fiskväg på södra sidan och det så kallade Laxobservatoriet på norra sidan som invigdes 2001. På den södra sidan visas det fasta fisket där man håvade lax, med anor från 1400-talet, upp ett par gånger per säsong. Den nya anläggningen fungerar tyvärr inte så bra.
- 2005 passerade 1285 fiskar Fällfors.
- 2014 simmade 5941 förbi.
- 2015 passerade 5490 stycken.
- 2016 passerade 7178 fiskar.
- 2017 sjönk antalet till 4112
- 2018 blev det bara 2 227.
Turismen ökar för Byskeälven
Mängden lax i älven lockar naturligtvis sportfiskare till Byske. Tittar man på antal fiskedygn ökade det från 10 783 (Årskorten räknas som 12 fiskedygn) år 2005 till 14 004 fiskedygn 2015. Trots lågt och varmt vatten, sjuka och döda fiskar och en tidvis stoppad fiskekortsförsäljning 2018, gjordes 10 562 fiskedygn.
Reds. anmärkning: Denna artikel publicerades 2019 i Sportfiskarnas medlemstidning Svenskt Fiske. Som en jämförelse till ovan siffror passerade 2021 5585 laxar fiskräknaren i Fällfors. Du kan själv följa aktuella siffror för fiskräknaren i Fällfors här.
