En av våra mest mytiska havsfiskar är havsålen, som sannolikt lurar på fler platser än vi tror. Svenskt Fiske har fått en pratstund med Torbjörn Sandin, innehavaren av det svenska rekordet.
Text: Markus Lundgren
Foto: Christian Bergquist, Jenny Schweber, Markus Lundgren
Precis som med den vanliga ålen så omgärdas den större släktingen havsålen om sägner och spännande fakta. Havsålen, eller conger som den brukar kallas efter sitt latinska namn, kan bli tre meter lång och väga hundra kilo. Vi har pratat med rekordinnehavaren Torbjörn Sandin som ger oss alla tips vi behöver för en satsning på en av de arter som han själv tror tillhör de enklare att slå rekordet på.
Torbjörn och hans teamkamrater Christian Bergquist och Nicklas Kolbeck är inga duvungar i havsfiskesammanhang. Få team kan dessutom ståta med två havsålar på meritlistan. Ja, utöver de två kompisarna Patrik Sandström och Kent Wümer såklart, som hade det tidigare svenska rekordet och som lyckades med bedriften att fånga varsin havsål 2002–2003. Men vi reser några år framåt i tiden, närmare bestämt till en varm sensommardag 2005.
Riktad satsning efter havsålen
–Det här var i mitten av augusti. Christian och jag hade bestämt att vi skulle lägga en hel semestervecka på att fiska havsål. Det ska tilläggas att vi hade fått en hel del lustiga kommentarer från kompisarna i Göteborgs Havsfiskeklubb när vi berättade om vår satsning, men det är som vanligt vid havsfiske att väder och vind gör att man kanske bara får en chans eller två på en hel vecka. Detta var faktiskt första dagen i veckan som vi verkligen kunde komma ut, berättar Torbjörn.
På den tiden kunde man hyra rum längst ut i Ellös på Orust, med perfekt slagläge för att gå ut till många vrak i området. Siktet var inställt på det som många havsfiskare kallar Måseskärsvraken, en handfull vrak väst om Måseskär som ofta levererade bra med torsk och bleka. Enö, Falkenberg, Fjutten och Västvåg är några av de mest spännande vraken. Torbjörn fortsätter:
–Vi hade siktat in oss på de här vraken för att vi tyckte att 85–110 meters djup kändes lagom. Det här är vrak vi kände till väl och just denna dag hade vi bestämt oss för Falkenberg. På det vraket hade det varit en del tidigare aktivitet med torsk och bleka. När det är lite ”action” på ett vrak så tänker vi att då finns det nog även långa och i bästa fall havsål.
Enkla lösningar
–Det här var före moderna tillbehör som frontmonterade elmotorer, så det var traditionell ankring som gällde. Det var ganska rejäl ström den här kvällen, kanske 1,5 knop, men strömmen gör att det blir lättare att ankra rätt och styra in båten mot vraket, förklarar Torbjörn.
Tacklen som teamet hade gjort var enkla. En ensam enkelkrok i storlek 8/0 apterades på ett vanligt paternostertackel knutet i 1,2 mm nylonlina. Tafsen med kroken var 35–40 cm lång och tacklet tyngdes ner med ett 250-grams sänke med bräcklina, för att inte riskera att sätta tacklet. Torbjörn poängterar vikten av ett så enkelt tackel som möjligt för att minimera riskerna att fastna med tackel i vraket. Spö och rulle måste givetvis kunna hantera tyngden och styrkan av en riktigt stor fisk. Som agn användes just vid detta tillfälle en makrillfilé. Torbjörn betonar dock att en så kallad ”flapper” – ett agn där fiskens ryggben skärs bort men där filéerna hänger kvar i huvudet – är ett utmärkt agn vid mete efter stor fisk.
Hugg i solnedgång
– Jag minns att jag vid tillfället kände plåten i vraket under tacklet. Man ska vara aktiv med tacklet, men när man ligger så perfekt ska man bara göra försiktiga små dunk. Vi hade fått någon långa eller två under kvällen, men precis i solnedgången fick jag ett riktigt bra hugg från något som omedelbart gick fast i vraket. Efter en stund gav jag fisken lite löslina innan jag tog i riktigt ordentligt och fick loss fisken, berättar Torbjörn.
När man ankrar i strömt vatten är det ofrånkomligt att tacklet trycks med strömmen bakom båten och det innebär ofta att stor fisk bryter ytan en bra bit bakom båten, i det här fallet 15–20 meter bort. Torbjörn fortsätter entusiastiskt:
– Var det en lång långa där borta? Vi blev såklart eld och lågor när vi insåg vad det var med kanske tio meter kvar att veva in. När vi väl lyckats gaffa fisken och få in den i båten såg vi direkt att det var ett svenskt rekord. Jag bara stod och skrek, som om Sverige gjort mål i fotboll! Jag har nästan aldrig känt sådan lycka. Den vägde 12,5 kilo i båten och överträffade det gamla rekordet med fem kilo. Längden var 157 cm. Det var faktiskt först fyra dagar senare som vi fick vägt havsålen på en krönt våg och den vägde då 11,99 kilo.
Stor potential för nytt rekord på havsål
I Sportfiskarnas storfiskregister hittar vi totalt fem havsålar. Torbjörns teamkamrat Nicklas Kolbeck fick en havsål vid vrakfiske under havsfisketävlingen Pater Noster Cup i maj, men övriga fyra havsålar är resultatet av målinriktade satsningar under juli-september. Detta sammanfaller med exempelvis engelsmännens fiske, som oftast är bäst i augusti när vattnet är som varmast.
Torbjörn tror att fiske runt skymning och gryning är heta perioder, även om engelsmännen får havsål dygnet runt. Även nattpass skulle säkert fungera, men Torbjörn påminner om säkerheten. Idag finns exempelvis AIS-sändare som gör att du syns för övrig fartygstrafik. Han passar också på att tipsa hugade rekordjägare:
– Jag tror faktiskt att det är ett av de enklare svenska saltvattensrekorden att slå. Potentialen är stor, säkert även i Kattegatt. Som exempel låg vi på Västvåg något år efter rekordfångsten när jag fick ett rejält hugg. Jag fick in några meter lina innan en riktigt stor fisk gick tillbaka in i vraket. Den gick inte att få stopp på. Det är bara havsålen och en riktigt stor långa som kan göra så.
Det är långt mellan huggen, men det är samtidigt chans på en del annan fisk också. Under den här tiden fick teamet lubb upp till sju kilo, långor upp till nio kilo och torskar upp till sex kilo på flera av vraken i området. Går man dessutom ner i agn- och krokstorlek ökar chanserna ytterligare till bifångster, säger Torbjörn och avslutar med det kanske bästa tipset:
– I slutändan handlar det om att ju mer du fiskar, desto större chans har du!
Att ankra på vrak
- Kättingen ska alltid vara tyngre än ankaret. Använd bräcklänk till ankaret så att du inte riskerar att sätta det i vraket.
- Var inte rädd för att ankra om det är strömt, det är nästan en fördel eftersom du då lättare kan styra in båten i rätt position.
- Markera på navigatorn var du släpper ankaret. Om du misslyckas med första ankringen blir andra gången enklare.
- Ankra inte för nära vraket och hellre lite framför. Strömmen gör att du kan locka ut fisken med lukten från agnet och vid behov kan du släppa ut mer lina.
- Tänk på att lina och tackel dras bakåt av strömmen när du ligger uppankrad. Det kan vara klokt att tajta upp linan halvvägs ner vid nedsläpp.
- Hamnar du fel – ta upp och ankra om direkt. Det är ingen mening med att ligga vid sidan av vraket.
Torbjörns tre tips till att fånga havsålen
- Använd färskt, nyfångat agn och byt agnet ofta.
- Ha bra ordning på utrustningen för ankring.
- Ha tålamod.
