Allt fiske har sin egen tjusning. Här får du många tips av Tobias Fränstam om abborrfiske. Enkelhet är charmerande och specialiserade tekniker med komplicerad utrustning kan vara spännande och utmanande. Jag tror det är just av denna anledning som abborren blivit en favorit. Det kräver nästintill inga förkunskaper eller utrustning för att börja med abborrfiske men arten, fisketeknikerna och utrustningen går samtidigt att fördjupa sig i hur mycket man vill.
Text och foto: Tobias Fränstam
För mig ligger mycket av fiskeglädjen i överraskningsmomentet. Inget är så spännande som att fantisera om vad som kan tänkas nappa, var och hur hugget kan tänkas komma och på vilken teknik fisken kommer att luras. För mig handlar fisket egentligen ganska lite om själva fångsterna, eller vikterna på de fångade fiskarna, utan allt handlar egentligen om själva resan. En resa där lärandet och resan i sig är själva målet, inte slutdestinationen.
Jag tror att det framför allt är på grund av detta som jag tycker abborrfisket är så roligt. Abborren är som bekant Sveriges vanligaste sötvattensfisk som finns i hela landet undantaget de högsta fjällvattnen och västkustens salta vatten. Detta enorma geografiska område innefattar givetvis en mängd olika miljöer och givetvis en mängd olika typer av abborrar som är specialiserade på allt från fisk till insekter till kräftor. Med andra ord, en fantastisk sportfiskeutmaning på en fisk som kan fångas i alla typer av miljöer på alla möjliga kombinationer av beten och tekniker. Summan blir alltså den oändliga utmaningen man aldrig tröttnar på!
Grunt och vegetationsrikt gillar abborren
I de allra flesta miljöer uppehåller sig abborren periodvis i vegetation under året. I huvudsak hittas abborren i växtbälten under sommarmånaderna när vegetationen är som mest utbredd. Här finns nämligen både mat och skydd för fiskyngel och småfisk vilka abborre, gädda och andra rovfiskar i sin tur jagar.
I mina egna sjöar fiskar jag mycket på abborre som betar benlöja och småmört kring exponerade växtbälten under sommarmånaderna. Ofta lurpassar abborren precis i vegetationskanterna mot öppet vatten och lite beroende på hur det blåser kan löjorna vara spridda från inne i gräsbältena till strax utanför på frivattnet.
”I regel tycker jag att den effektivaste tekniken för att fiska i vegetation är att försöka locka ur abborren ur sitt skydd.”
I huvudsak använder jag hårda beten som vobbler, jerkbaits och bladebeten med kraftig gång som fiskas hem etappvis ovanför vegetationen. Ofta fungerar dessa hårda beten markant bättre till denna typ av fiske jämfört med mjukare beten, förmodligen för att abborren både hör och känner med sidolinjen att ett tänkbart byte är i antågande.
I de fall där abborren är tjurig och vägrar sträcka sig efter betet brukar jag försöka fiska mer in i skyddet. Vegetationslösa presentationer som offsetkrokar och vasskyddade jiggskallar kommer väl till pass och ofta använder jag så strömlinjeformade beten som möjligt vilka underlättar att känna skillnaden i när betet stöter i gräs eller då det äntligen är hugg.
Djupt och stenigt är ofta bra vid abborrfiske
I många av våra svenska insjöar med rent och friskt vatten och kuperad hård botten finns det ofta gott om kräftor. Kräftor är allätare som i huvudsak skrapar alger på stenar och äter växter och rötter men får de chansen tar de gärna fisk, insekter eller andra småkräftor.
Många riktigt stora abborrar verkar jaga kräfta mer eller mindre intensivt under vissa delar av året som tidig vår och från sensommaren ända fram till isen lägger sig. Bland de mest kräftrika miljöerna är hällbotten med mycket sprickor, stora rullstensåsar eller andra klippiga områden.
Kräftan är inte aktiv hela dygnet utan kryper gärna först ut ur gömslet när solen står som lägst. Ofta är det även under denna period på dagen som sen kväll, tidig morgon eller en bit in i mörkret som abborrfisket efter kräftätarna är som bäst. Ofta fiskat jag med rena kräftimitationer men i egentligen verkar de mesta betena som bara dunsar och släpar kring botten kunna fånga fisk, vare sig det är en spinnare, vobbler eller jigg.
I frivattnet hittar du ofta abborren
Fiskar du i någon av de hundratals riktigt stora sjöar som finns i Sverige är chansen god att du kan få uppleva ett fantastiskt mängdfiske på abborre med god medelstorlek. I många av de större sjöarna kan nämligen fiskarter som nors och siklöja utgöra en betydande del av bytesfiskarna i sjöns större djupbassänger.
Abborren anpassar sig ofta till att leva ett nomadiskt liv i dessa miljöer och kan bilda enorma stim på tusentals fiskar som under hela året uppehåller sig kring bytesfisken. Bytesfisken hittas aldrig på grunt vatten utan i regel är det djupa grynnor och branta kanter mot öar och landområden i direkt anslutning till de största fjärdarna som är de bästa fiskeplatserna.
Det roligaste med detta fiske är att man verkligen kan få fångstmängd. Hittar man bara abborren kan det hugga i vartenda kast! Då mycket av fisket sker på djupare vatten är tekniker som pimpelfiske (från båt eller is) och jiggfiske de effektivaste. Men vobbler, spinnare och andra beten i mellanvattnet kan också fiska förträffligt.
Abborrfiske på ytan
Av alla svenska fiskar jag fångat är nog ingen annan fisk så rolig att ta på ytan som abborren. Huggen kan minst sagt vara pulshöjande. Vad sägs om en taggig ryggfena som på meterlångt avstånd klyver vattenytan samtidigt som det i hög fart styr rätt mot betet?
Men ytfisket är faktiskt lika effektivt som roligt. Sommartid fiskar jag mycket abborre kring grunda växtbälten och ibland växer gräset så högt och tätt att det kan vara svårt att fiska av på ett vettigt sätt om man inte fiskar ovanför slingorna. Ytbetet har även fördelen i att det gör mycket väsen av sig samtidigt som det går att ta hem sakta. Är det ett par meter djupt och abborren trycker på botten kan det krävas att betet ligger still en längre stund i vegetationsluckorna för att ge abborren chansen att komma upp och ta det.
Ett tips är att ytfiska när det blåser lite. Ofta är ytfisket effektivast när man endast har en lätt bris som maskerar presentationen och får betet att synas tydligt i ytfilmen. Ofta gillar jag simmande ytbeten som spooks- och pluggar om vattenytan är lugn och mer skvättande pluggar i mer vindutsatta förhållanden då betet behöver göra mer reklam för sig.
En sak som kan vara värt att tänka på vid ytfiske är att inte använda tunga och långa tafsar som drar ned ytbetet under vattenytan och hämmar gången. Ofta använder jag kortare och tjocka nylontafsar som dels får betet att ha kvar sin flytförmåga men som även skyddar mot de många gäddor som ofta blandar sig i leken.
Abborrfiske från isen
Sist men inte minst får man inte glömma att så gott som alla våra svenska fiskar givetvis även kan fångas från isen. Inget fiske är väl egentligen så enkelt och tillgängligt som just abborrpimpel under vintern. Med en enkel stolsryggsäck, pimpelspö, isborr och balanspirk brukar jag ge mig ut på abborrfiske under några av vinters vackra dagar varje år.
Jag är ingen avancerad pimpelfiskare utan går oftast på de grynnor och kanter som fiskat bra tidigare under hösten. För mig handlar vinterfisket främst om att få komma ut och njuta under ännu ett av de fantastiska tillfällen man skapar sig som sportfiskare.
Utrusta dig rätt
För abborrfiske krävs inte mycket i utrustningsväg. Till att börja med tycker jag att ett haspelspö kring sju fots längd med 20 grams kastvikt och tunn flätlina kring 0,12 mm är en utmärkts start. Med denna typ av utrustning kan man nämligen både meta, spinnfiska, pimpla och ro drag. Allt eftersom man fördjupar sig i fisket kan man skaffa sig mer specialiserad utrustning men detta är absolut inget måste. Många abborrbeten ligger någonstans kring 5-20 gram så med endast ett allroundspö täcker man in det mesta.
Gillade du artikeln? Här har vi samlat fler artiklar av Tobias Fränstam.
